Blodiglar används fortfarande inom sjukvården

Vägen till leveransdugliga iglar

De två första åren var det svårt att få de infångade tyska blodiglarna att trivas och föröka sig i sitt nya habitat. Att lösa det problemet blev en bragd i sig.

Slutligen hittade familjen en lösning: En bädd av våt halm på en yta som är tillräckligt stor för att iglarna i viss utsträckning ska kunna förflytta sig. Temperaturen hålls modererad; varken för varm eller för kall.

Blodiglarna livnär sig på veterinärkontrollerat oxblod från det närliggande slakteriet och det är fortfarande lite sisådär med fortplantningen om man jämför med iglar som lever i frihet.

Vad är en blodigel?

Blodigeln har en bakre och främre sugskål. När den ska suga blod håller den sig på plats med den bakre sugskålen samtidigt som den letar efter lämpliga ställen med den främre.

Den har tre käkar i svalget med mikroskopiska tänder, sammanlagt 300 stycken, som den använder för att skära sig genom huden när den ska till att suga blod.

Blodigeln har elva blindsäckar i tarmen där blodet kan lagras utan att koagulera. Blir den hungrig kan den tömma en av säckarna. Den har i stort sett inga enzymer för matsmältning.

Så fungerar dess läkande funktioner

I blodigelns tarm finns bakterien Aeromonas hydrophilia och det är på grund av denna som patienter får antibiotikaprofylax i samband med behandlingar.

När blodigeln suger i sig blod utsöndrar den ämnet antikoagulantia hirudin som gör att blodet inte koagulerar och såret fortsätter att blöda i tio till femton timmar. Det är viktigt att inte ta bort blodigeln innan den släpper taget, annars kan viss infektionsrisk uppstå.

Genom den icke koagulerande effekten hjälper blodigeln till att återskapa venösa återflöden i skadade kroppsdelar. Vävnader kan således åter bygga upp sin blodcirkulation inom några dagar.

Avlivas efter behandlingen

Blodiglar måste vara hungriga när de ska användas, annars fyller de inte sin funktion. När en blodigel sugit i sig blod kan den vara mätt i upp till ett år.

De som odlas får därför ytterst sparsamt med föda eftersom de ska användas i ett enda syfte; att suga blod, och då måste den vara hungrig.

När en behandling avslutats, läggs blodigeln i en alkoholhaltig vätska tills den dör. Detta för att undvika blodsmitta mellan patienter.

I vilt tillstånd kan blodigeln annars bli omkring 15 år gammal.

Läs också:

Miljoninvestering mot cancer i blodet

Mer egenvård kan spara miljarder för sjukvården