Efter att ha drabbats av en svår stroke som påverkade både talförmåga och kroppsfunktioner kändes livet hopplöst. Det tog lång tid att komma tillbaka. I dag är livet i rullstol bättre än någonsin.
Cecilia Bolter
Uppdaterad: 16 juni 2024Publicerad: 11 juni 2024
ANNONS
ANNONS
Mest läst i kategorin
2018 fick Rose Chin en stroke och blev delvis förlamad med nedsatt talförmåga. Hon hamnade på sjukhus och blev kvar under en längre tid. Vägen tillbaka har varit lång och krokig och hon har kämpat hårt för att orka återuppbygga sin kommunikationsförmåga och fysiska styrka. Att få en stroke av den kalibern tog hårt på krafterna.
“I början var jag så svag att jag inte ens kunde använda rullstol. Allt kändes förskräckligt mörkt”, berättar hon för Guardian. ”Jag insåg att jag inte skulle kunna gå tillbaka till mitt gamla liv.”
Insåg att hon aldrig kunde bli den hon var
När hon väl fick lämna sjukhuset och åka hem till Fort William började Chin den långsamma processen att anpassa sig till livet ensam i rullstol. Hon var bland annat tvungen att lämna jobbet på Morrisons och ge upp sitt intresse för sport. Det kändes också jobbigt att sitta i rullstol, nästan som något skamligt.
“Jag kände mig generad över att sitta i rullstolen när jag gick ut”, berättar hon vidare.
ANNONS
Senaste nytt
Började öppna upp för andra
Rose insåg så småningom att hon måste prata med någon. Det som drabbat henne var för tungt att hantera på egen hand.
ANNONS
”Jag började öppna mig för andra människor och en dag föreslog min socialarbetare att jag skulle prova på någon sport. Hon nämnde rullstolsbasket och jag bestämde mig för att ge det ett försök.”
Så småningom gick hon med i ett basketlag. Hon började delta i träningspass varje vecka och lärde sig att passa, kasta och försvara samtidigt som hon manövrerade sina rörelser i en specialdesignad stol.
Man behöver inte vara ensam
Rose delar upp sin vecka mellan distansarbete inom kundtjänst på Morrisons (slutligen löste det sig med jobb), styrketräning, basketträning och matcher. Hon tänker också försöka sig på den brittiska sporten bowls.
Det kanske viktigaste av allt är att hon inte längre känner sig ensam. Medlemmarna i basketlaget har blivit sammansvetsade, nästan som en familj. Livet har nästan blivit bättre.
Skäms inte längre
Nu, 67 år gammal, har hon anställt en personlig tränare som förser henne med kostråd och ser till att hon får rätt träning. Nu är det tyngdlyftning och boxning som gäller.
ANNONS
“Jag gör saker som jag inte ens gjorde innan, så det har definitivt förändrat hur jag ser mig själv. Jag skäms inte längre över att sitta i rullstol.”
Läs också:
Markant ökning av neurologiska störningar
Läs mer från News55 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
Cecilia Bolter
Erfaren journalist som bevakar ämnen som samhälle, hälsa, livsstil och trender för News55
Cecilia Bolter
Erfaren journalist som bevakar ämnen som samhälle, hälsa, livsstil och trender för News55
ANNONS
