Hon skrämde patriarkatet – blev halshuggen

Äktenskapet var en politisk allians

Marie-Antoinette, född i det österrikiska hovets kretsar, gifte sig med Ludvig XVI som ett resultat av en politisk allians för att stärka banden mellan Österrike och Frankrike. Äktenskapet var alltså politiskt motiverat snarare än baserat på kärlek.

Trots det utvecklades en personlig relation mellan kungaparet. Marie-Antoinette fick dock kämpa för att passa in i det franska hovets väloljade maskineri som alltmer tenderade att rosta sönder. Kaskader av bråk och rivaliteter kunde lamslå dagliga rutiner och livet på slottet blev dysfunktionellt.

Det blev för dysfunktionellt för Marie-Antoinette som allt mer drog sig tillbaka på sin egendom Trianon där hon återfann det andrum hon så väl behövde.

Ville modernisera hovet

Som drottning strävade Marie-Antoinette efter att modernisera det förlegade och dekadenta franska hovlivet.

Hon ville frigöra sig från de strikta kungliga förpliktelserna och införa en mer informell och personlig atmosfär. Hennes vision inkluderade egendomen Trianon, där hon skapade en enklare och mer personlig miljö bortom hovets prång.

Strävan efter förändring och självständighet ledde dock till starka motreaktioner. Kritikerna anklagade henne för att vara frivol och bryta mot etablerade normer. Illavarslande rykten började cirkulera.

Kärleksaffären med Axel von Fersen

Bland de rykten som florerade fanns uppgifter om att Marie Antoinette hade en kärleksaffär med Axel von Fersen, svensk aristokrat och vän till kungafamiljen.

Deras förhållande var föremål för spekulationer och misstankar, vilket förvärrade bilden om Marie-Antoinette som en skandalös drottning.

Trots att deras relation sägs ha varit präglad av djup vänskap med en viss romantisk underton fördömdes den.

Växande missnöje och kvinnoförakt

I takt med att revolutionen intensifierades blev Marie-Antoinette en syndabock för det växande missnöjet. Hennes kvinnlighet och sensualitet vändes mot henne i en värld där makt och styrka associerades med män.

Hon framställdes som en manipulativ drottning som gröpte ur statskassan.

Konspirationsteorier kring hennes privata utsvävningar och affärer spreds genom pamfletter och rykten.

Misslyckad flykt och tillfångatagande

I ett desperat försök att rädda kungafamiljen planerade Axel von Fersen en flyktplan för Marie-Antoinette och Ludvig XVI. Den så kallade Varennes-planen skulle visa sig bli katastrofal.

Jakobinernas vrede kokade när kungaparet tillfångatogs och återbördades till Paris. Marie-Antoinette anklagades för att använda sina internationella kontakter till att undergräva revolutionen och fly landet.

Hon blev allt mer isolerad, både politiskt och socialt.

Kungen Ludvig VI avrättades

Ludvig XVI, nu kallad Louis Capet, avrättades i januari 1793. Många andra huvuden skulle komma att rulla under franska revolutionen, som utvecklades till ett blodbad.

Det nya terrorväldet fortgick, likaså avrättningarna. Många föll offer, även en del av arkitekterna bakom revolutionen.

Den 14 oktober 1793 ställdes Marie-Antoinette inför rätta och konfronterades med grova anklagelser, bland annat incest med sin son.

Klädd i sorgdräkt försvarade hon sig med värdighet: ”Jag kan inte svara på sådana anklagelser, det är mot naturen att en moder skulle göra något sådant.”

Marie Antoinette fick kvinnligt stöd

Germaine de Staël, frihetskämpen som gick i exil, ifrågasatte den kvinnofientliga propaganda som drottningen utsatts för och frågade: Varför utmålas en kvinna med talang och elegans som en dålig moder och förrädare?

Hon betonade att Marie-Antoinette inte var ansvarig för landets nedgång; det var det feodala systemet och patriarkala strukturen som var orsaken till Frankrikes problem.

Rättegång och avrättning

Trots ett starkt försvar dömdes Marie-Antoinette till halshuggning och avrättades den 16 oktober 1793. När hennes huvud visades upp för den vittnande folkmassan ropade den: ”Leve revolutionen, leve friheten!”

Madame de Staël kommenterade händelseförloppet: ”Jag var för en revolution, men inte för mord!” Den patriarkala strukturen i samhället har lyckats tysta en av de starkaste kvinnliga rösterna, och Marie-Antoinettes öde blev en symbol för kampen mot kvinnoförakt.”

Lär också:

När Folke Bernadotte blev förälskad

Han var världens första miljonär

Napoleon: Vägen till Sveriges kungatron