Den optimala knäckebrödsmackan är enkel

Efter en påtvingad tredgarsfasta var det dags att börja smörja kråset igen i går. Lika efterlängtat som det där coronavaccinet, när det nu kommer.

Öppnade lite försiktigt med rimmad lax och stuvad potatis samt en pilsner. En kanonstart.

Sen var man ju tvungen att sätta tänderna i en knäckemacka. Och det var detta jag ville komma fram till: här behövs inget finlir!

“Vanliga” smörgåsar får gärna vara hur utsmyckade som helst. Men en knäckemacka är rena antitesen till exempelvis ett danskt smörrebröd. Ett sånt kan man gärna dekorera med allsköns godis: majonnäsröror, lök, sallad, vridna gurkskivor, citronklyftor, tomater, persilja, dill, ägg, osv i all oändlighet, det blir både vackert och gott.

Men till min favoritknäckesmörgås behövs bara smör och ett (1) pålägg: en skiva ost, en bit leverpastej eller ett par korvskivor. Sen kan man njuta den som den är, utan krångel.

Knäckebröd är ju också ett oumbärligt tillbehör till en silltallrik. Utan annat pålägg än kanske lite stark ost.

Och tunt ska det vara! Wasabröd hade en underbar produkt som hette Finknäcke. Den togs bort. Ett gastronomiskt svek, Wasa! Det närmaste man kommer detta tunna, läckra bröd är numera det som kallas Rågi.

Kom hem med finmald köttfärs i dag och gjorde som alltid: tog undan lite grann, saltade och pepprade och la på en hård macka tillsammans med kapris och lök.

Ett ljuvligt förspel till lördagsmiddagen!

Annars kan det vara så här enkelt: