Det här har du aldrig ätit (tror jag...)

Namnet är nejonöga eller nätting, och om du, som jag, är söderifrån så visste du kanske inte att nättingen är Västerbottens landskapsfisk.

Fast är den en fisk? Vetenskapen svajar lite där och verkar inte veta exakt hur man ska artbeskriva den. Även om den upptäcktes redan av Carl von Linné.

Häromkvällen var vi några nyfikna herrar som bjöds på nättingmiddag av kompisen Andréas Näsman från Umeå, legendar i resebranschen. Andréas, som är hängiven amatörkock, hade själv importerat de små krälande råvarorna från sina nordliga hemtrakter, där de först saltats och rökts, varpå Andréas skurit dem i bitar, stekt dem i smör och låtit dem koka i grädde, spetsad med lite senap.

Härlig mandelpotatis var ett självklart tillbehör (liksom det är till allt annat norrländskt – och den mesta av all annan mat jag äter, f.ö.).

Tyckte vi om nättingen då? Ja, den var perfekt tillagad och riktigt god, särskilt om man gillar det som är hårt rökt i kombination med grädde. Konsistens och smak hade en viss antydan åt ölkorv.

En matbloggare, Matias från Umeå, beskriver nättingen som “en extrem delikatess”. Andra låter nog upplevelsen färgas av beskrivningen “blodsugande och asätande djur”. Men å andra sidan: det senare gäller ju kräftor också…

Allra mest var kvällen hos Andréas en uppvisning i perfekt värdskap. Kolla bara den här tavlan som hängde på köksväggen, ovanför matbordet:

Notera “Regel hos Näsman: Ha skitkul!”

Det var inte svårt!

PS: Så här berättar Norrbottens museum om nätting: Den finns längs de svenska kusterna samt i Mälaren, Vänern och Vättern, mest finns i Bottenhavet och Bottenviken. Nättingen eller flodnejonögat, som är den vanligaste, tillhör en primitiv fiskliknande grupp av djur som kallas rundmunnar. Namnet kommer av att munnen är rund och saknar käkar. I stället har de ett slags sugskiva. Den lever större delen av sitt liv som larv nedgrävd i botten. Larven brukar kallas för linål och lever på plankton och alger.

Linålen omvandlas till nätting när den blir könsmogen och dör efter att den har lekt. Nättingen vandrar från havet upp i vattendrag under sensommaren och hösten för att leka. Efter 3-5 år har nättingynglet förvandlats till en vuxen nätting. Nättingen är vanligen över 18 cm lång och kan bli ända upp till 50 cm. Den tillbringar dygnets ljusa timmar i bottenmaterialet. På natten jagar den sin föda, som utgörs av maskar, larver eller döda fiskar.