Skön och glad midsommar med massor av gott!

Ni såg väl myndigheternas varnande finger i veckan? Nya kostråd gäller plötsligt. Högst ett par hekto kött i veckan och absolut ingen alkohol.

Men frågan är om de spartanska råden verkligen gäller till midsommarhelgen, hehe? Vi kanske kan låtsas att de inte gör det…

För här är risken att det slinker ner både det ena och det andra.

Fast på vissa sätt är midsommaren kanske en lika nyttig som lustfylld helg: massor av fisk – sill, strömming, lax – och mycket frukt och grönt – färskpotatis, jordgubbar, sparris.

Så det jämnar väl ut sig, om den som vill tar en kall pilsner och kanske en nubbe till allt det nyttiga? Och till och med kostar på sig en köttbit?

Årets sillar hos oss blir fem, sex stycken: Självklart matjessill, den bästa, och så inlagd. Men också:

• Vitlökssill: bitar av inläggningssill som får stå och dra ett dygn i crème fraiche och majonnäs, blandat med pressad färsk vitlök och rivet citronskal. En av de enklaste att göra!

• Kaviar- och äppelsill: syrligt äpple, gräslök och kaviar av kallestyp i crème fraiche eller gräddfil.

• Någon mer annorlunda variant med det som finns utanför husknuten: granskott, kanske. Eller picklad rabarber.

Köttet på grillen i år blir fläskfilé från lokal grisbonde. Marinerad. Filén alltså, inte bonden, över natten. Dock är jag en usel grillare, så det sköter sonen. Med bravur, ska tilläggas.

Annars kan jag inte se en grill utan att tänka på när kompisen Ove skulle bevaka grillningen en midsommar medan vi övriga pysslade med annat. Men han somnade vid grillen och vaknade inte ens när lukten av vidbränt – ja, kremerat – kött spred sig över nejden. Benspyren, någon?

Barnbarnen Penny och Ted ska få pommes frites till midsommarens grillmiddag. Jag har hittat en fryst sort som är överlägsen alla andra: Aviko super crunch, finns bland annat på COOP.

Kryddsmör eller bearnaise till? Gärna både-och, tack.

Och självklart en härlig grönsallad till.

– Du har blivit bra på sallader, säger min fru.

Visst, men det tog 80 år…

Rabarberpaj har jag också blivit rätt ok på. Har upptäckt att pajdegen blir godast och är lättast att göra om man bara hackar ihop smör, mjöl, socker och lite vanilj till en smulig massa, som man lägger direkt i smörad form. Absolut ingen knådning, ingen vätska, inget ägg. Den blir luftig och läcker när den förgräddas i ca 10 minuter, innan man häller över rabarberbitarna som man kokat någon minut i socker, och gräddar färdigt.

Rabarbern är en märklig växt. Den växer så det knakar nu, behöver inte skötas ett dugg och knappt vattnas. Är två meter hög. Vi försöker variera den på alla vis. En egen variant blev succé häromdan och ska få återkomma i midsommar: rabarberglass!

Ja, förlåt: jordgubben och pepparkakan är totalt överflödiga, men man vill ju ha lite färg också…

Så här gjorde jag, lite på måfå:

Skär rabarber i mycket små bitar och koka dem hastigt med socker. De ska inte bli helt mjuka. Låt kallna.

Vispa ett par äggulor med en dl socker tills det blir vitt och pösigt. Vispa äggvitorna hårt med socker i en annan skål. Vispa några deciliter grädde i en tredje. Vänd försiktigt ihop allt och vänd sen ner den kallnade rabarbern. Frys i småformar eller en större. Ta fram glassen (eller om du vill kalla den parfait) 10-15 minuter före servering.

Jag lovar, den blir jättegod. Frisk, söt och syrlig på en gång, perfekt som avslutning på en diger midsommarmåltid.

Jordgubbarna då? Ja, de är ju ett måste varje midsommar. Helst svenska, förstås, de har alltid varit bäst. Fast nu vet jag inte riktigt vad som hänt med dem. Eller, rättare sagt, det tror jag att jag vet.

Är det bara inbillning, eller var jordgubbarna bättre förr? Numera upplever jag dem som ganska vattniga och smaklösa, alternativt hårda och trista.

Kanske blir de bättre när säsongen kommit igång på allvar. Och gubbarna får växa ute i solen. För alla svenska joudgubbar som sålts i över en månad hittills har varit odlade i “tunnlar”, dvs under plast eller väv. Med andra ord i växthusliknande miljö. De har aldrig sett en solstråle. Tacka tusan för att smaken inte blir den bästa då.

Jag ringde upp Marcus Söderlind, som är ordförande i branschorganisationen LRF Trädgård. Han är själv entusiastisk bär- och grönsaksodlare. Han bekräftade:

– Allt fler odlare förlänger säsongen genom att odla i tunnlar.

Varför går det knappast att få tag i ekologiska jordgubbar?

– Det är ett högriskprojekt att odla jordgubbar enligt KRAV-reglerna. De blir så lätt angripna av skadeinsekter och svampsjukdomar. Men på några få ställen i landet försöker man ändå, och lyckas.

Till midsommar är gubbarna svindyra på många håll. Grabbarna som kränger bär utanför det stora varuhuset hade höjt till 95 kronor litern (!) i går. Som vanligt kallades deras jordgubbar “extra söta”. En sanning med mycket stor modifikation. Själv köpte jag de här för 56 kronor på ett annat ställe:

De smakade inte mycket. Men vackra var de ju.

Några ord om midsommarsnapsen till sist, den som inte gillar det kan sluta läsa här.

Egenkryddad nubbe är överlägset godast. Några favoriter:

-vitlökssnaps: låt ett par vitlöksklyftor ligga och dra i brännvin ett eller flera dygn.

-pepparrotssnaps (min favorit, men inte allas): låt en bit färsk pepparrot dra i brännvin några dygn.

-citronsnaps: gör samma sak med strimlat skal från en liten citron (ta bara det yttre, gula).

Skön, glad och välsmakande midsommar!