I Sverige älskar vi ost - och här får vi vårt lystmäte

Vi måste vara ett ostälskande folk! För som det doftades, smaskades och kommenterades ost på mässan på Münchenbryggeriet i dag, första dagen av tre för årets ostmässa. Som gjorde en välkommen come-back efter pandemiuppehåll.

Själv sprang (nåja) jag rakt in i fjäkossornas lilla värld och smakade (samt köpte) en utsökt färskost, som är unik såtillvida att den är gjord på mjölk från kor som är utrotningshotade, och som bara finns i ungefär 500 exemplar. Några tiotal av dem står hos Mathantverket i Vuollerim, som har med sig både färsk- och hårdost till mässan i huvudstan.

En annan glad tjej är Emmah Strömberg från juniorkocklandslaget som lagade Norrbottens landskapspizza när jag träffade henne. En läcker variant med västerbottensost, suovas, mandelpotatis och lingon:

Västerbottensosten, som alltså ingår i pizzan, firar förresten 150 år under året och lanserar en specialutgåva som lagrats i 24 månader och förpackats i guldfärgat omslag. Tomas från Burträsk ser med rätta stolt ut:

Nästa godsak – och en av mässans storsäljare – hittade jag hos Jürss Mejeri. En racletteost förpackad i ett omslag av granbark. Värms i ugnen tills den smälter, varpå man doppar bröd i den. Sällskapligt och gott värre!

Efter idogt ostprovande hos bl.a. många små, lokala ostmakare, drabbades jag av svårartat sötsug, som jag stillade med den hemlagade ostkakan från Brostorp. Den ät god, men här säljs den tyvärr djupfryst, vilket gör att en hel del vassle kryper ut när man värmer den. (Den särklassigt godaste ostkakan i våra trakter säljs hos Arla Unika i Östermalmshallen. Den är outstanding.)

Bor du i stockholmstrakten eller har vägarna förbi, rekommenderar jag ett besök i osteldoradot. Mässan har öppet t.o.m. söndag.