Så här kan vi bota ohälsa med musik

Denna krönika ska nu inte bli en filosofisk betraktelse över livet, lidandet eller döden – utan ännu en kärleksförklaring till (den odödliga) kulturen.

”Kultur på recept” var en vision jag försökte driva som kulturminister. Jag skriver försökte, men motståndet var stort.  Kultursektorn hade sina invändningar (integriteten och kulturens frihet hotades) och delar av läkarkåren befarade att resurser skulle tas från den medicinska vården.

      LÄS MER: Svenska läkares flathet leder till att många dör i förtid

Töres Theorell, professor emeritus vid Stressforskningsinstitutet på Stockholms universitet, var en av de forskare jag flera gånger talade med. Theorell har bland annat undersökt vad som händer i kroppen när vi musicerar. Men han konstaterar samtidigt att det var svårt att få stöd för att studera den positiva kopplingen mellan musik och hälsa.

– Jag är fortfarande ute och föreläser och förvånas över att så många inte känner till de tydliga samband som finns. ”Flumstämpeln” finns kvar.

Han nämner den kirurg som reste sig efter en av hans föreläsningar och konstaterade att ”det var ju trevligt att lyssna till dig men du ska inte tro att musiklyssnande kan användas på diabetespatienter”.

Töres Theorell menar tvärtom att detta i sig inte alls skulle vara omöjligt, även om han inte känner till just sådana försök och betonar att kroppens förmåga att reparera sig själv är stor.

– Musiklyssnande har tydliga fysiologiska effekter; vi har forskning på allt från hur körsång kan sänka stresshormoner i blodet till hur musik kan bidra till läkning hos strokepatienter samt lindra smärta och ångest när patienter vaknar upp ur operationer.

      LÄS MER: Att måla håller Gunnar vid liv

Det finns gott om kliniska studier hur rytmisk musik hjälper Parkinson-sjuka att röra sig och hur musikterapi kan användas som tilläggsbehandling vid depressioner. Den medicinska förklaringen handlar bland annat om att halterna av oxytocin ökar i blodet.

Det behöver inte vara lugn musik och inte heller alltid den musik som patienten i första hand skulle ha valt själv. Att det är något nytt och utmanande kan vara verksamt i sig.

Under min tid på kulturdepartementet läste jag intressanta rapporter från Karlstads universitet om hur dans använts för att hjälpa unga pojkar med ADHD och flickor med ätstörningar.

Men varför detta motstånd hos professionen, frågar jag professor Theorell?

– Det är djupt liggande, svarar han. Många är rädda för kulturen. De mer extrema exemplen finner du hos talibanerna i Afghanistan som, efter att de tagit makten, förbjöd all kultur överhuvudtaget. Människor skulle inte få dansa, inte lyssna på musik, inte skapa konst.

      LÄS MER: Claes Eriksson – ”Det är fegt att inte vilja gestalta komiken”

Dessa makthavare visste intuitivt att kulturella aktiviteter ger energi till människor och skapar gemenskaper i grupper. Sådant anses farligt eftersom det kan leda till att de vänder sig mot makten.

Men det börjar röra sig. Region Skåne har sedan flera år använt kultur som del i förebyggande vård och rehabilitering.  Kulturförvaltningen i Stockholms läns landsting och Danderyds sjukhus har i ett nytt samarbete börjat undersöka kultur som rehabiliteringsform för smärtpatienter. Utfallet förefaller positivt, vilket inte förvånar mig ett dugg.

Alla samhällsanalytiker spår ökade kostnader för psykisk ohälsa, sjuk- och äldrevård. Då har vi varken tid eller råd att avfärda metoder som fungerar.

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet