Veckans läsarbrev: "Har länge undrat var man platsar i livet"

Hej.

Har länge undrat var man platsar i livet. Jag är en tjej på 67 höstar och har precis fått min statliga minimala garantiinkomst och känner att jag är inte gammal nog för pensionärslivet utan vill vara kvar i det verkliga livet.

När jag var 48 år började jag studera efter flera års arbetslöshet. Blev arbetslös i kraschen -92. Studerade till socionom och dramapedagog. Fick flytta 80 mil från Malmö till Söderhamn för att få ett arbete, eftersom jag då blivit 55 år.

Det var arbetsförmedlingen som uppmanade mig till att studera för vi behövde högskoleutbildat folk i Sverige. Men när jag var klar var det ingen som kunde hjälpa mig ut på yrkesmarknaden. Fick rådet att söka i en icke-högskolestad för där tittade de nog inte på åldern utan behövde kompetensen.

Nu har jag arbetat som skolkurator här i elva år och 67-års-gränsen gjorde att det var dags att sluta.

      LÄS MER: Förre rikspolischefen Björn Eriksson – “Är jag dum i huvudet som inte lägger av?”

Men studierna gör att jag hänger mittemellan i livet någonstans och tankesätt tillhör mer den yngre generationen. Den erfarenhet jag fick under studietiden var, att det är inte någon stor skillnad mellan äldre och yngre, och det är mycket erfarenhet som vi borde dela med oss av.

Ibland känns det som vi lämnar ungdomar vind för våg och de har ingen aning om vår industrihistoria och sina rättigheter i arbetslivet. Tänker ofta på att det är ett dystert arv vi lämnar efter oss när ungdomarna har stor arbetslöshet och svårt med bostäder.

Nu har jag börjat på Skrivarlinjen på Bollnäs Folkhögskola, grundkurs för kvinnor. Vi är i åldrarna från 23 år till 67 år och vi trivs bra tillsammans.

      LÄS MER: Dampanelen – “Finns ett behov av utbyte generationer emellan”

Därför blev jag oerhört tacksam när jag gick in på Facebook idag och läste artikeln om Annika Pärson och fann News55. Detta är det upplägg jag länge längtat efter. Att blanda oss i åldrar istället för att stoppa in oss i olika frysboxar.

Men du måste ha respekt för ungdomarna, så du inte kommer in och kör över dem. Samtidigt lär jag mig mycket av livet genom dem. Det är skönt att få gå hem efter en studiedag skrattandes.

Hoppas en dag att jag kan bidra med något skrivande. Tänker ofta, att om jag vågade förändra mitt liv, så är det många fler kvinnor som kunnat. Att öppna en dörr till studerandet, facket, politiken och våga börja utmana sig själv är givande. Att våga synas och ta plats.

      LÄS MER: Lena Adelsohn Liljeroth – “Jag har slutat le tappert – jag säger ifrån”

Under min studietid läste jag om generalivitalitet, det vill säga att generera ny vitalitet i mitten av livet för att ha kraft till de senare åren av livet.

Lycka till!

Hälsningar KarinBirgit Holst.