Nyligen bjöd min diskussionsklubb in professor Kerstin Uvnäs Moberg för att tala om oxytocin, populärt kallat ”må-bra-hormonet”. Detta ämne frigörs vid förlossning, amning, fysisk kontakt och sex och skapar känslor av närhet och intimitet, hos såväl människor som djur.
Mest läst i kategorin
Det har gått nästan 25 år sedan vi första gången möttes för att prata om hennes forskning och den då nyutkomna boken ”Hon & Han – födda olika”. Då diskuterade vi också den rädsla, för att inte tala om hat, som hon och hennes forskarkollegor mötte.
Varför så starka reaktioner bara för att man pratar om oxytocin?
Jo, för att det handlar om skillnader mellan kvinnor och män, biologiska såväl som psykologiska. När åtskilliga feminister och jämställdhetsivrare hävdar att ”kön bara är en social konstruktion” och att ”män och kvinnor i stort sett är utbytbara” blir det förstås oerhört provocerande när medicinsk forskning lyfter olikheterna.
Inte minst allt det som händer när kvinnor föder och ammar barn.
Kerstin Uvnäs Moberg anser att kvinnor lurats tro att de kan fortsätta som vanligt när de fått barn. Oxytocinforskningen beskriver istället hur personligheten ofta förändras, vilket naturligtvis inte blivit särskilt populär kunskap i vårt moderna samhälle.
– Det finns ett ”oroscenter” i hjärnan som går igång hos kvinnor som väntar och föder barn, säger hon. Alla mammor förstår vad jag menar, men man pratar inte om det. Och det dröjer flera år innan oron klingar av.
Men denna intressanta forskning påstås också ha bevis för att amning, även kortvarig sådan, ger skydd till både mamman och barnet. För mammans del mot hjärt- och kärlsjukdomar, ett skydd som kan sträcka sig 10-20 år fram i tiden!
Ammade barn påstås också få något högre IQ och mindre risk för övervikt. Kontroversiellt så det förslår!
Då, för 25 år sedan, trodde Kerstin Uvnäs Moberg att hennes och de andra forskarnas nya rön skulle välkomnas och tas tillvara för att bättre anpassa arbetsmarknaden och politiken till mäns och kvinnors olikheter.
– Vi trodde att vi gjorde kvinnorna en tjänst! Istället var många debattörer rasande och påstod att vi hade en dold agenda. Att vi ville tvinga tillbaka kvinnorna till köket och barnkammaren. Inget kunde vara mer fel. Jag har själv fyra barn och har forskat och arbetat hela mitt yrkesverksamma liv.
Under åren har än mer kunskap kommit fram. Ett exempel är en koppling mellan dubbelarbete, barnafödande och ”utbrändhet”. Kerstin Uvnäs Moberg talar om den stora grupp kvinnor som blir sjukskrivna eller ”går in i väggen” efter andra barnets födelse. Stressen och tidsjakten får, kort och gott, organismen att klappa ihop.
Detta borde inte skilja kvinnor från män? tänker jag. De delar ju ansvar för barn och hem. Eller hur? Men nya studier visar att kvinnors stress ökar när de kommer hem efter jobbet, medan männens stressnivåer går ned. Det handlar om hormoner…
Jag tänker då på den fråga som min dotter och många andra nyförlösta mammor får: ”Och när ska du börja arbeta igen?”
Denna kolumn är inte platsen för politiska slutsatser, grundade på sådant som Kerstin Uvnäs Moberg berättade under vår diskussionskväll. Men nog är det oroande om vi, av rädsla för reaktionära motkrafter, inte vågar tala om olikheterna, de biologiska och fysiologiska.
För – samtidigt – har ju 1,6 & 2,6-miljonerklubben med Alexandra Charles i spetsen byggt sin framgång just på att tydliggöra skillnader mellan kvinnor och män. Vi vet nu till exempel att vi reagerar olika på samma mediciner och att våra symptom vid hjärtinfarkt skiljer sig åt, något som kan få förödande konsekvenser!
Mindre kontroversiell är förstås Kerstin Uvnäs Mobergs forskning om beröring (jo, det handlar också om oxytocin) och vad som händer när gamla människor möter hundar. En del av försöken sker på ålderdomshem, där tränade hundar lägger huvudet i knäet på äldre människor som då automatiskt börjar klappa och smeka hunden. Forskarna mäter samtidigt blodtryck och puls.
– Äldre människor har ju sällan allergier. Om dessa besök sker kontinuerligt kan vi se att blodtrycket sjunker och då behöver de mindre mediciner. För detta krävs inte heller mycket tid, blodtrycket sjunker även om klappandet inte pågår mer än några minuter.
Så mycket spännande forskning. Så mycket nytt det finns att lära. Om vi vågar öppna oss även för sådant som utmanar våra inlärda föreställningar.
Fotnot:
Kerstin Uvnäs Moberg (född 1944) är läkare, docent i farmakologi och professor i fysiologi. Hon forskar och föreläser fortfarande, inte minst internationellt, och deltar bl a i ett EU-projekt om oxytocin och förlossningar.