Hur kan flera makthavare helt ha tappat ansvarskänslan?

Tänk bara på stranden. Smekande salta vågor. Sand mellan tårna. Kanske något gott att äta i serveringen strax intill. Ett glas sangria rent av? Släntra hem till hotellet, sitta i skuggan vid poolen med en bok. Kanske småprata lite med andra som också sett till att få lite njutning mitt i vintern. Köpa en solfjäder i souvenirbutiken. 

Kanarieöarna i december är verkligen inte fel! Det känns nästan nödvändigt att få lite påspädning av sol och värme. Fast bara nästan.  

För i december 2020 var det ungefär så fel det kunde bli. ”Nödvändigt” går inte att använda som ursäkt. 

Och Dan Eliasson var inte den ende personen i offentlighetens ljus som föll för frestelsen att prioritera egennyttan framför den av bland andra hans egen myndighet påbjudna försiktigheten i ett läge när en bångstyrig och dödsbringande pandemi vägrar att låta sig tämjas. 

Varför behövde statsministern uträtta ett ärende i en av Stockholms största shoppinggallerior, i sällskap med sina livvakter (vanligt folk tillhålls att handla ensamma även i matbutiken)? Varför köade justitieministern till mellandagsrean? Hur tänkte finansministern när hon inte hade egna skidor att åka på, om hon nu ändå skulle till fjällen?  

Ett efter ett har de droppat in, avslöjandena. Förmodligen blir de fler. Även framstående oppositionspolitiker har glömt att tänka efter före, men när ett helt gäng medlemmar ur regeringen gör gemensam sak och struntar i sina egna förhållningsregler blir det för svårsmält. 

Göran Greider, chefredaktör för socialdemokratiska Dala-Demokraten, är en av de kritiska. Han tycker att Eliasson har gjort sitt som chef för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Per Gudmundson, ledarskribent på nystartade konservativa Bulletin, delar i grund och botten den uppfattningen, men undrar vilken myndighet som nu ”ska få smaka på Dan Eliasson” – hans tid som rikspolischef blev varken lång eller särskilt ärofull. Migrationvserket och Försäkringskassan har han redan ”klarat av” i karriären … 

Men alldeles oavsett position i samhället – hur resonerar man när man begår ett sådant flagrant misstag? För en offentlig person är det i dag nästan omöjligt att inte bli ”avslöjad” om man är ute på olämpliga äventyr.  

Kanske kan man hävda (som Eliasson gör) att det inte är alls olämpligt att vilja fira jul med sin närmaste familj, men sanningen att säga har det just denna jul varit många som tvingats avstå, hur nödvändigt det än kan ha känts. 

Hur kan ansvarskänslan helt tappas bort av ett helt gäng makthavare? Har man aldrig hört talas om den gyllene regeln ”att leva som man lär”? Det kokar ner till något mycket enkelt: om våra folkvalda kan strunta i beslut som tagits för det allmänna bästa, varför ska då väljarna bry sig? 

Då kanske det är lätt hänt att fler ”gör en Dan Eliasson”. För solen, havet, stranden och vilan, allt det sköna, finns ju kvar på Kanarieöarna. Medan coronaviruset fortsätter sitt segertåg. Och förtroendet för en del människor i höga positioner krymper.