Låt barnen slippa bli dörrknackare!

Det ringde på dörren en dag. Jag öppnade. Utanför stod en liten flicka, kanske 8-9 år. – Hej, vill du köpa lite julsaker?

Aina Bergvall

Annons

www.krisinformation.se

Annons

www.krisinformation.se

Hon höll fram något som jag antog var kataloger och beställningslistor och såg bevekande på mig. Snett bakom henne stod en något äldre tjej, vilket gladde mig, för hon som förde ordet var inte stor nog att vara ute på dörrknackning helt på egen hand.

Visst fattade jag att barnet hoppades. Antagligen hägrade någon fin bonuspresent så snart hon sålt prylar för ett bestämt belopp, kanske något hon drömde om vareviga dag, något som fickpengen absolut inte skulle räcka till.

Ändå gjorde jag henne besviken.
– Oj, sa jag, det är ju bara september, jättelångt till jul! Så tyvärr måste jag tacka nej, det är för tidigt för mig att julhandla!
– Men du kanske vill titta?
– Nej tack, inte ens det faktiskt!

Jag tycker helt enkelt hjärtligt illa om de här försäljningsturnéerna som vi mer eller mindre tvingar ut våra barn på.

Jag har förstås varit inblandad. Amaryllislökar och tulpanbuketter, bingolotter och kakburkar, salamikorv och blandgodis i burk har det handlat om, och vinsten skulle gå till idrottsklubben eller också någon skolresa. Vilket jag till nöds kan acceptera, om än motvilligt.

Men julkommersen, i total avsaknad av ideella moment, den ogillar jag hundra procent. Har sett hur mor- och farmödrar köpt böcker de aldrig skulle vilja läsa, tidningar som hamnat direkt i pappersåtervinningen, pussel som ingen vill lägga – bara för att inte (barn)barnet ska känna sig sviket. Prisnivån på varorna är allt annat än låg dessutom. Ångervecka? Knappast. Och att låta ungar ringa på hos vilt främmande människor är inte heller något man vill rekommendera. Än mindre så i tider av pandemi-oro.

Inget barn utan Någon Annan är förstås den som tjänar på affärerna. De lyckas dessutom göra försäljningen till en tävling: vem säljer mest och flest? Osunt är det.

Så jag tycker att ni ska göra som jag: säg nej tack till dörrknackarna, hur ledsna de än ser ut. Är det dig närstående barn är det bättre att ge dem en slant direkt och samtidigt uppmana dem att lämna tillbaka säljmaterialet (och kanske rent av ta ett snack med föräldrarna).
Någon sorts säljkurs kanske de trots allt får gå? För när jag drog igen dörren sa flickan väluppfostrat:
– Då får du ha en trevlig kväll!

Annons

Annons

Aina Bergvall
Kontakta mig
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons