Carl-Ingemar Perstad: Här är seniorer värda en andra chans

Som ung programledare och producent för Trafikmagasinet i Sveriges Television var det mer än en gång jag spelade in reportage om äldre och körkort. Debattens vågor gick höga: När ska äldre sluta köra bil! 

I dag, 30 år senare och 70 plussare, kunde reportaget handla om mig. Mycket har hänt på 30 år. 

Bilarna har kameror som ser 360 grader runt hela bilen och det minskar olycksriskerna. Olika assistprogram håller bilen kvar i filen, bromsar före ett hinder och varnar om man kommer för nära en bil, cyklist eller gående. Skyltarna anpassas succesivt till oss äldre bilister. Men fortfarande ser man klasar av vägmärken, 5-6 stycken på samma stolpe. Det trots att forskarna vet att vi bilister bara klarar av att läsa 1-2 skyltar samtidigt. 

Vad som kanske ändrats minst är attityden till oss äldre i trafiken. Gubbe med keps är lika mycket skällsord i dag som 1980. Kanske är det dags att snegla västerut och se hur man löser samma frågor i bilens hemland nummer 1, USA.

När jag körde upp för mitt USA-körkort påpekade instruktören vikten av att visa extra hänsyn till äldre bilister. Här möts äldre av en generös och förlåtande inställning i bilköerna och i stället för att sno sista p-platsen vinklar man glatt fram en äldre bilförare.

– Du som yngre bakom ratten har ansvar för de äldre och ska tänka åt dem för att underlätta, de är värda en andra chans, förmanar instruktören bestämt när jag tar körkort.

I kön när jag förnyar mitt körkort står jämnåriga och äldre. En dam har en syrgasapparat på hjul, en man med bara ett ben går med kryckor. Synen är det enda som kollas. Bilen är en rättighet och det ska mycket till innan ett körkort dras in på grund av ålderskrämpor. 

Samhället är uppbyggt på bilen, kollektivt resande vet man inte vad det är i min del av Florida. Alla i en familj har var sin bil, från 16 år och uppåt. Olyckor då, undrar någon. Hur stor andel olyckor orsakar de äldre? Senaste statistiken för södra USA visade att de mest olycksdrabbade är de unga och oerfarna. 

Poliserna kan berätta hur de upplever att seniorer anpassar sin körning efter vad de förmår, de känner sina begränsningar. För många är bilen enda möjligheten att handla mat, besöka läkaren och komma till kyrkan. Väl medvetna om att nattseendet blir sämre med åren låter man bilen stå när det är mörkt.

Böteslappar skrivs sällan ut till seniorer för ett trasigt bakljus eller missad stopplikt. Här får man en andra chans. Däremot kostar det skjortan, eller närmare bestämt 2500 kronor och en prick i körkortet, om du parkerar på en handikapp-plats. Sådana finns i stort antal utanför alla affärer och kommunerna är generösa med tillstånden. 

Eftersom vi bara har fri parkering och inga p-vakter är det upp till affärsägaren att ringa polisen när någon tar en plats reserverad för en senior. Och det räcker för att polisen ska rycka ut med sirener och blåljus. Att man är äldre betyder inte att man ska förnedras i trafiken, tvärtom, säger den lokala polismannen till mig.