Sanningen om Oldsberg – och den sköna värmen!

I september!

Värmerekord slås i stort sett varje dag. Visst är det ljuvligt!

Men ändå… det här är ju bara början. Och ett av många bevis på att klimatkrisen inte bara hotar i fjärran – utan redan är här.

Bara en liten klick blundar för fakta: klimatförnekare på de politiska ytterkanterna och kanske också de stackars småbrudar som anammat den nya trenden att steka sig i solen när UV-index är som högst – och solen som farligast. De var så rörande naiva i en TV-intervju häromdagen.

Vi andra ska förstås inte låta oss hindras från att njuta av sol och värme när vi kan. Men låt oss gärna också blicka lite längre fram: vad händer sen? När stora delar av världen bokstavligen kokar?

Och låt oss inte glömma att Sveriges klimatpolitik just nu är rena skämtet: vi ökar med öppna ögon de koldioxidutsläpp som måste minska. För detta riskerar vi nu enorma böter från EU.

Jag förutsätter att ansvariga politiker betalar ur egen ficka?

Den som orkat släpat sig inomhus i värmen i veckan har kunnat se första delen av den omtalade dokumentären om den extremt folkkäre TV-stjärnan Ingvar Oldsberg. Och parallellt har det förts en debatt om hurdan Ingvar var som människa.

Bilden av Ingvar som tecknas i dokumentären är inte odelat vacker. Han framställs bland annat som frånvarande pappa och ihärdig drinkare. Och på Facebook har jag läst en del riktigt elaka omdömen om honom.

Jag kände Ingvar mycket väl och skulle gärna vilja nyansera bilden lite. Visst, han hade sina sidor, krökade till exempel för mycket och hade dåligt ölsinne. Med några järn innanför västen betraktade han de flesta i omgivningen som ”b-lagslirare”. Men ska människor dömas efter vad de säger på fyllan? På nykter kaluv var Ingvar snäll, omtänksam och generös, det har jag många bevis på. Han la exempelvis ner ett otal timmar på att lära min fru köra bil. Kanske var han inte den allra lämpligaste körskolläraren – efter festkvällar brukade han ställa sin bil nånstans i stan och hade sen stora besvär med att minnas var han ställt den – men ändå. Hans vänlighet var odiskutabel.

Ett av Ingvars karaktärsdrag var lättsinne. Som den göteborgare han var tog han det mesta med en klackspark. Vilket förstås kunde reta en del och vara jobbigt för hans närmaste.

Men förutom en unik TV-begåvning var han bland annat också en skön polare.

Apropå TV så har det ju i veckan debatterats hur lång tid barn och unga ska få tillbringa framför en skärm – mobiltelefon, surfplatta, videospel (heter det fortfarande så?), TV-apparat.

Kanske är tiden inte allt. Frågan är väl i lika hög grad vad ungarna har framför sig på skärmen. I en undersökning för några år sen hade man räknat ut att den som tillbringar en kväll med vanligt TV-tittande i genomsnitt fick se 50 mord. Eller om det var 100, jag minns inte. Kan det vara så bra i längden – för barn eller ens för vuxna? Och hur många det tas livet av i dagens TV-spel törs jag inte ens tänka på.

Jag har ett tips: lär ungarna lyssna på radio en del av tiden! Det ska inte bara vara en angelägenhet för oss seniorer.

Läs även: Ulf Elfving om huliganfasoner: Var är humorn? News55