“Arma barn!” Det var en av de första tankarna som dök upp efter det förfärliga dådet i Örebro, skriver Ulf Elfving.


Mest läst i kategorin
Såvitt känt finns inga barn bland offren – men det är våra små barn och barnbarn som ska leva vidare i den här grymma världen.
Jag hämtade en liten femåring på förskolan nyss. Vad hade de lekt i dag? Kurragömma? Brännboll? Kull?
Nej: Utrymning och inrymning.
Ulf Elfving: “Han tittade på mig med stora, klara ögon”
Han tittade på mig med stora, klara ögon och berättade, närmast upprymd:
“Fröken ropar ”Nu kommer krokodilen!” Då springer vi in och låser om oss så fort vi kan”.
Terrorn hanteras med lek.
Man blir gråtfärdig.
Senaste nytt
Lyckligt ovetandes om allvaret
“Det är jättekul, sa barnbarnet, lyckligt omedveten om den hemska verkligheten bakom leken”.
Just hemkommen läser jag Skolverkets sajt om Olika handlingsalternativ vid väpnat våld. Verket samverkar också med en handfull andra myndigheter – bl.a. polisen – på nätsidan CVE, där det ges operativt stöd vid skolattacker.
Var har vi hamnat?
Känslorna rasar. Var har vi hamnat? Och hur blev det så?
Förr i tiden (det känns som väldigt, väldigt länge sen), när man själv var liten, varnades man för ”fula gubbar” som lurade i parkerna och i värsta fall drog ner byxorna en bit innan de sprang in i skuggorna.
Nu övar man alltså småknattarna i hur de ska komma undan en krokodil – som i verkligheten är långt farligare än både blottare och riktiga krokodiler.
Och man gläds över varje dag som går utan att barnbarnen fått upp ögonen för tillvarons värsta fasor.
Lyssna på barnen, var dem nära
Mitt i debatten om hur lätt det är att få tag i vapen, om psykisk ohälsa och om våldshets på sociala medier måste vi nu lyssna extra noga på barnen och vara så nära dem vi kan. Vad kan de ha hört av kompisar, läst på datorn eller råkat se på TV? Kanske går de och trycker på något som de inte sagt ännu?
För vi ska ju veta att en dag tränger verkligheten på även hos de små. Är vi beredda då?
Gör en farfar glad
Kanske vet eller anar de redan mer än vi förstått. Vårt äldre barnbarn antydde när hon var sju att hon kanske trodde på tomten, i alla fall lite grann.
Jag önskade att jag själv hade kvar åtminstone ett uns av den barnatron. Och tänkte att hon kanske sa det där bara för att göra farfar glad?
Läs mer av Ulf Elfving:
Ulf Elfving om matbluffarna: Vi utsätts hela tiden!
Soppan som lyser upp slutet av januari
Tre supergoda (och enkla) vintergrytor i januari
Klassiska semlans återkomst, med mer mandelmassa!‘
Ulf Elfvings varning inför nyår: “Gör aldrig det här!”