Midsommar – när Sverige är som svenskast

Franska grodor

Det senare en sång med anor från en militärmarsch från den franska revolutionen, där refrängen gick: “Au pas, camarade, au pas, camarade/ au pas, au pas, au pas”.

Grodsången kapades sedan av engelsmännen som raskt transformerade den till en nidvisa om de stackars fransoserna, som de kallade grodor.

Refrängen blev följaktligen “Au pas, grenouille”, i takt, groda, vilket på lite krokiga omvägar landade i vår kära sång med tillhörande rörelser.

Att små grodorna därefter blivit en omistlig del av den svenska nationalskatten, kanske bäst illustreras av att den svenska ambassaden under 2003 använde sången som ett test av en person som skulle förnya sitt svenska pass.

Färskpotatisens högtid

Färskpotatisen snålar vi förstås inte heller med. 2 400 ton pärer går åt under midsommarafton, vilket är ungefär dubbelt så mycket som under en vanlig dag.

Med färskpotatis menar vi en potatis som skördats innan den är helt mogen och fått ett fullt utvecklat skal.

Den ska också ätas så nära skörden som möjligt och självklart njutas ihop med sillen. Och nubben.

Den heliga sillen

Sillen ja. Den ingrediens som tillsammans med färskpotatisen och nubben gör den svenska midsommaraftonen komplett.

Hela 3 000 ton mumsar vi i oss under dagen, med betoning på matjessill. Till denna delikatess ska det självklart serveras färskpotatis, gräddfil och gräslök. Kanske även brynt smör och hackat ägg, även om sederna varierar.

Den lilla nubben

Detta genuina lilla glas med brännvin som på midsommar helst ska vara kryddat och just under detta dygn flödar i ofattbara mängder.

148 000 liter häller vi svenskar faktiskt i oss.

Om du trodde att nubben på bordet och nubben i väggarna, alltså de små spikarna som håller fast ditt pappspända tak, härstammar från samma plats i språket, så har du faktiskt helt rätt.

Nubb stod förr för både liten spik och liten sup.

I dag nubbar vi inte så mycket till vardags, men till midsommar, jul, påsk och till kräftor och surströmming, så kommer nubbarna fram och då med tillhörande visor.

Midsommarstångens alibi

Dansen med grodor och allt sker med midsommarstången som alibi.

Denna märkliga löv- och blomsterklädda påle som reses på midsommarafton kom till Sverige från Tyskland under medeltiden.

I dag hittar du den i nästan hela Sverige, på Åland och i de svenskspråkiga delarna av Finland, även om det inte är helt utrett vad den egentligen står för.

Ibland kallas stången även för majstång. Skälet till det är att den förr restes till en forn-nordisk vårfest som hölls 1 maj.

Substantivet “maj” syftar på gröna löv och annan grön utsmyckning, som man smyckade personer och föremål med.

Att “maja” är alltså att smycka med löv och blommor. Dock var det lite för snålt med de varorna i början på maj, varför majstångsfirandet över tid kom att flyttas till midsommar.

Misslyckat pr-projekt

Och midsommaren i sig?

Egentligen är dagens midsommarfirande ett misslyckat pr-projekt från kyrkans sida.

Svensken har sedan urminnes tider firat sommarsolståndet och det faktum att det är en brytpunkt i arbetsåret. Natten under sommarsolståndet ansågs också vara fullt av trolltyg varför det firades flitigt.

Detta sågs inte milt på av kyrkan, som ansåg att något måste göras. Johannes Döparen dammades därmed av, och hans dag, den 24 juni, lanserades som en dag att fira på samma sätt som Jesu födelse firas kring jul, istället för sommarsolståndet.

Den “kuppen” gick dock inte hem hos svensken, som valde att behålla sin stång och de inrotade anledningarna till fest.

Resten är som vi brukar säga historia.

I dag är midsommar i Sverige kanske den största årliga högtiden utan kyrkans inblandning.

Läs också:

Om Nordiska Museets midsommar-historia. Dagens PS.
Så slipper du köerna till midsommar. Dagens PS.