Gert Fylking har hunnit fylla 75 men har en brinnande låga till livet och gör inte bokslut än. Nu öppnar han upp om livet som äldre och dansen med Prinsessan Sibylla.
Gert Fylking-”Kan dela in livet i fyra faser”
Mest läst i kategorin
Skådisen och komikern Gert Fylking, 75, har en alldeles speciell plats i svenskarnas hjärta då han, iförd sin rosa träningsoverall, under flera år utropade ”äntligen” under utdelningen av Nobelpriset i litteratur men har även setts i filmer som ”Mannen från Mallorca”, ”Ha ett underbart liv” och ”Adam & Eva” men har även figurerat flitigt i radio under många år.
På frågan hur han tycker att livet har farit fram med honom är svaret glasklart. Det verkar ha varit spridda skurar, han mår bra men tycker förstås att krämporna har kommit med åren.
– Ett faktum är ju att näsan, magen och prostatan växer medan pitten krymper. Det känns sådär. Jag kan dela in mitt liv i faser. Jag var ung och rymde hemifrån och var i Paris i två år på luffen. Sedan blev det militärtjänst. Jag var kustjägare och gick kungliga sjökrigshögskolan som jag senare blev relegerad ifrån berättar han i Expressen.
Att skådisen alltid gjort lite som han velat är han känd för. Gert har alltid gått sin egen väg och föga brytt sig om vad andra tycker. Livet är till för att levas, något han fått känna på genom åren, som den gången han blev utskälld av överbefälhavaren Rapp under en lite för vågad dans med Prinsessan Sibylla i finrummet.
– Jag var ung och stark på den tiden så hon kom upp på låret, det var inga problem. Men dåvarande överbefälhavaren, general Rapp, som var kort och hade högklackade skor, blev fullständigt tokig och skrek rätt ut bland folk; ”ditt jävla kadetthelvete, vad fan tror du att du håller på med?”. Dagen efter var jag relegerad.
Till vardags tillbringar han mycket tid på sitt älskade Kobben ute i Skärgården och har även ansvar över sonen Figaro som han delar vårdnaden med, med före detta hustrun Tanja Fylking men är kort sagt nöjd i stort med livets utfall.
– Jag är väl mest stolt över att jag trots allt har lyckats hålla kursen och vara lojal i min egen uppfattning om hur saker och ting bör vara. Men min stora ambition, om jag inte hade varit så jävla lat, är att jag hoppas kunna skriva mina memoarer. Det finns mycket dolt i min historia.