39 grader i Vabruari (då är det bäst att hålla sig frisk som mormor)

      LÄS MER: “Språkpolis potatisgris”

Nu i dagarna har ett tämligen nytt ord fått reellt innehåll för maken och mig. Vi befinner oss i ”Vabruari”! Barnbarnen har varit rejält sjuka. Deras föräldrar också.

Små barns baciller är superstarka och skulle säkert vara utomordentliga vapen för grymma krigsherrar, som spekulerar i biologisk krigföring. Snoriga, febriga och hostande arméer med pysslingar skulle nog kunna få många människor på flykt, tänker jag för mig själv.

Marginalerna är snäva för småbarnsföräldrar. Hur generösa sjukförsäkringar vi än har, så måste arbetslivet fungera. Det går inte alltid att stanna hemma mer än någon dag. Möten är bokade, kollegor också sjuka, uppgifter ska utföras och rapporter levereras. I tid!

Stressen lyser i ögonen på dessa unga föräldrar. Då finns inget annat att göra än att ”vobba”, det vill säga jobba hemifrån med sjukt barn. Men när också föräldrarna går i däck – med temperaturer runt 39 grader – blir det kris på riktigt.

      LÄS MER: Hur klarar vi oss om det verkligen blir kris?

DÅ är vi 55-plussare extra efterlängtade! För egna barn och barnbarn – eller andras.

Vi som i bästa fall har tid att gå långa promenader med barnvagn eller sitta med en liten i knät. Vi som kan ta fram block och kritor, lägga pussel, bygga Lego-borgar, sjunga visor, leta upp gamla barnböcker och läsa högt, låna filmer av andra barnfamiljer eller kort och gott hitta på berättelser.

”Mormor”, säger vårt snart 5-åriga barnbarn Hugo uppfordrande, ”berätta en saga som inte finns!”

Nu sätts fantasin på prov. Men belöningen är rik. Stillhet, drömska ögon som förlorar sig inåt och efteråt ett stort leende. Och hos oss fungerar det vardagliga bra; man fyller historier med troll, jättar, skurkar eller djur och som huvudrollsinnehavare – och hjälte i dessa snabbt påhittade sagor – står givetvis barnet självt. Kanske är sagorna lite läkande i sig själva?

      LÄS MER: Vem tar ansvar för barnens ordförråd?

Varför blir då barn och vuxna så sjuka i februari? Värst drabbade är 2-5 åringar, precis den ålder våra barnbarn är i.

Jag söker på nätet och inser att inte ens Försäkringskassan riktigt känner orsakerna till att vab-dagarna når nya rekord i just februari, annat än att kylan gör det lättare för bakterier att sväva i luften. Men man spekulerar i bristen på sol och D-vitamin, att det slarvas med sömn, motion, frisk luft, att vi inte nyser i armvecket och framför allt att vi är dåliga på att tvätta händerna.

Nej, förnumstiga råd saknas inte i olika vårdguider, inklusive vikten av att emellanåt tvätta gosedjuren i maskin (!)

Så maken och jag stuvar om i våra kalendrar – moderna mor- och farföräldrar har också scheman – och erbjuder oss att vabba de små. Och när de snörvlande kryper upp i famnen och lägger sina heta pannor mot bröstet, smälter allt motstånd. Hjärtat svämmar över.

Så vi fortsätter att ta en profylaktisk whisky på kvällen, hälla i oss mängder av färskpressad apelsinjuice på morgonen och be om att bli förskonade från aggressiva barnbaciller. Än så länge håller det!