Höstens mest annorlunda kokbok, med lammhjärtan - och kokt korv

Per Lunqe är en intressant kille, frilansjournalist med försvar, skydd och säkerhet som specialitet. Efternamnet – som hans familj förmodligen är ensam om i världen – kommer av Lundqvist. Som blev Lunqan. Som blev Lunqe. Han är utbildad jägare vid Norrlands dagonregemente, och bland det viktigaste han lärde sig i det militära var att hushålla med resurserna.

-Jag har tagit med mig erfarenheterna från långa dagar i de tröstlösa norrländska träsken in i köket, säger han.

Och från jägare Lunqes kök hamnade alltså några bilder på Facebook. Roland Andersson på Fredsbaskerförlaget gillade  vad han såg, ringde upp Per och bad honom skriva en bok.

Det gjorde han i rödaste rappet, och resultatet  blev alltså en annorlunda matbok, med personliga små texter och egna, avskalade bilder från hemmaköket.

Och det där med att hushålla och ta vara på råvarorna är ett genomgående tema. Av den bortskurna svålen från en fläsksida t.ex. (hur många av oss brukar spara den?), gör han knapriga snacks: rostar dem i ugnen på 200 grader tills de är läckert frasiga.

Jag läser med  accelererande aptit om rejält vardagskäk som raggmunk  (Per har ingen mjöl- och mjölkredning i, bara äggulor), korvgryta (här säger han stolt att han slagit nätrekordet för den rätten genom att laga den för 9 kronor per portion) och tomatsoppa (Per rostar tomaterna i ugn tillsammans med röd paprika, halva vitlökar och olivolja och mixar sen med lite gräddmjölk till slät konsistens). Men också lite ovanligare recept finns med, som lammhjärtan, thailändska köttbullar och Luddes äppelfläsk (ett recept lånat från just den här bloggen).

En kul grej är att Per berättar om flera misslyckanden i köket; tack för det, då behöver inte vi andra amatörer känna oss så bortkomna…

Titeln är “Jägarromantikern – kokbok av Per Lunqe”, och att den inte särskilt mycket liknar de vanliga flådiga, glänsande utgåvorna i branschen, förstår ni när jag berättar att den avslutas med ett recept på kokt korv med bröd.

-Jag har sålt 40.000 såna under fem somrar i kiosken på Kolmårdens djurpark, så den rätten ska ha en hedersplats, säger Per. Och tillägger:

-Ska det stå nånting på min gravsten, så ska det vara “senapen före ketchupen”. Har nämligen alltid tjatat på mina söner att det är så det ska vara. Senapen är mer trögflytande…