Hur ska de unga hitta sin livsglädje igen?

När ”experter” uttalar sig i media förklaras oron och ångesten med tuffa krav i skolan, ungdomsarbetslöshet, brist på bostäder, skönhetsjakt och mobbning men också med att många är ovana vid motgångar. Eländesbeskrivningarna är hur som helst så spridda och så tunga att en ung människa väl knappast törs erkänna att hen mår bra!

Men detta är inte unikt för Sverige. Under ett besök i England nyligen läste jag om en färsk studie (gjord av Childrens society) som pekade ut de brittiska skolbarnen som bland de olyckligaste i världen!

Är det någon märklig epidemi som pågår?

När jag var ung på 70-talet trodde vi att alla skulle bli lyckligare om valmöjligheterna vore fler. När livet inte skulle begränsas av låsta könsroller, om det fanns möjligheter att välja skola och om det blev lättare att jobba och studera utomlands.

      LÄS MER: Tänk, det fanns en tid då barn fick röka på skolgården

I dag pekas m ä n g d e n valmöjligheter ut som p r o b l e m e t. Vi lever uppenbarligen i en tidsbubbla, utan perspektiv. De som var unga för – låt oss säga – hundra år sedan skulle inte förstå vad vi idag högljutt klagar över.

Men om känslan ändå finns där, när så många unga inte har framtidstro eller livsglädje, så är den känslan svår att prata bort genom att jämföra med hur det var förr eller tala om läshungriga ungdomar i fattiga länder i Afrika och Asien.

Vilken var då, i den brittiska undersökningen, lösningen på de ungas sorgsenhet? Föga förvånande illustreras artikeln med en bild på Dalai Lama och i texten berättas om framstående skolor som introducerat ”mindfulness” (att fokusera på och njuta av det som är NU i stället för att oroa sig för framtiden) på schemat. Meditation, andningsteknik och yoga är några av hjälpmedlen för att öka den egna motståndskraften och minska känslan av stress och depression.

Det ligger säkert mycket klokskap i detta. Med en stor del av livet bakom mig (tyvärr) tror jag också att bristen på lugn och ro, tid för egen reflektion och alltför få kontakter mellan generationer är de främsta anledningarna till att så många unga känner sig sorgsna idag. För när den lyssnande rådgivaren är en annan, lika vilsen, ung människa utan perspektiv ökar snarare ångesten.

      LÄS MER: Samhället borde lära sig av “Så mycket bättre”

På radion hör jag en anställd på Stadsmissionen i Göteborg beskriva dagens brist på skyddade rum. Vi behöver rum med lugn och ro, där man inte hela tiden måste vara offentlig. Den moderna tekniken inbjuder till det gränslösa och det blir våra ungdomar själva som måste sätta och upprätthålla gränserna.

Det är inte säkert att detta stillsamma rum finns i hemmet. Det offentliga rummet är lika närvarande hemma. Unga människor sover med sina mobiler påslagna. Föräldrar och andra vuxna är inte mycket bättre de. Mobilerna verkar ibland vara viktigare på barnvagnspromenaden än ögonkontakten med det lilla barnet, viktigare vid matbordet än de arbetskamrater eller familjemedlemmar som också sitter där.

      LÄS MER: Folkrörelsen ”Släpp mobilen” behöver vår hjälp

Mindfulness är knappast den enda lösningen på många ungas förtärande känsla av meningslöshet. Men säkert en viktig pusselbit. Själv lugnar jag min inre oro genom att regelbundet gå i skogen. Att följa djurstigar, känna dofterna från marken och lyssna till suset i träden är att vara totalt närvarande.