Musiken når våra innersta skrymslen

I ett av Karlstads miljonprogramsområden finns ett garage, Orrholmsgaraget, som med tiden hade blivit en otrygg miljö. Skadegörelse och brott gjorde att många undvek platsen. Men i början av 2000-talet bildades en arbetsgrupp med målet att göra garaget till en positiv plats. Klassisk musik och konstnärliga utsmyckningar möter nu både bilägare och andra som vill ha en positiv under-jorden-upplevelse. ”Buset” har försvunnit.

Köpenhamns tågstation är en av många offentliga platser som gärna drar till sig stök, knarkhandel och prostitution. För ett antal år sedan tröttnade de ansvariga. Kombinationen av kameror, ordningsvakter OCH klassisk musik skulle skrämma bort de oönskade. Konceptet påstås fungera och nu har också flera resecentra i Sverige anammat dessa idéer.

Vad ska vi tro om detta? Att musik av Mozart, Schubert och Beethoven kan bli ett effektivt vapen mot brott och otrygghet? Nej, det är inte tanken – även om det vore underbart.

Min tro är att musik har en sällsam förmåga att nå våra innersta skrymslen. Det finns musik som får oss att le, dansa, försjunka i stillhet – och att gråta. Och kanske framförallt att minnas. Den musik som brukar kallas ”klassisk” är musik som överlevt i århundraden, därför att den berört och berör människor över hela världen.

Jag tror därför inte att det bara är obekväma träbänkar eller övervakande kameror, som får trasiga människor att fly tågstationer eller garage. Snarare den själsliga plåga, med minnen av egna sorger och kanske svek, som den klassiska musiken väcker. Måhända är det därför de undviker dessa platser? Frågan är var de i stället tar sin tillflykt, kanske till mer droger, alkohol och andra självskadebeteenden. Musik kan fungera som en spegel för själen, du möter dig själv.