Därför smärtar det att läsa modebloggare

Kommersialiseringen och ytligheten speglas i vår nervösa media som i kampen om tittare och läsare dras ned i läskpapperjournalistiken när det kommer till mode. Inget är så misshandlat som modekulturen i vårt land och därför har vi heller ingen.

Shopping, förnyelse, bekräftelse, allt som har med objektifieringen i vårt samhälle att göra tillhör populärkulturen och de okunniga. Kommersialiseringen och ytligheten speglas i vår nervösa media som i kampen om tittare och läsare dras ned i läskpapperjournalistiken när det kommer till mode. Inget är så misshandlat som modekulturen i vårt land och därför har vi heller ingen.

Jag skriver detta medan det kommande herrmodet inför våren 2016 presenteras ute i Europa. Just nu följer jag herrvisningarna i Italien, då jag till min stora glädje ser en artikel i ”Le Figaro” om herrmodelegenden Nino Cerruti. Idag en otroligt vacker äldre man, till åren kommen, elegant klädd i mästerligt välgjord kostym. Nino Cerruti anses vara ett mönster i elegans. Elegans som hans varumärke Cerruti alltid stått för ända sedan han öppnade sin första butik 1957. Där sålde han välskräddade herrkläder sydda i nobla tyger som hans förfäder tillverkade och stilen har aldrig gått ur tiden. Han var den förste att dekonstruera herrkostymen och många italienska designers, som exempelvis Giorgio Armani och Stefano Pilati har gått i hans skola.

Nu öppnas en utställning i Florens som visar hela Nino Cerrutis arkiv av herrkläder genom åren. Det typiskt italienska snittet på herrkostymer är hans signum och därför ser man också den inspirationen lite här och där på de aktuella visningarna i Europa samtidigt som det androgyna gör sitt markanta intåg, både på gott och på ont. Och då kan det se ut hursomhelst. Det verkar vara lätt för yngre och färska klädskapare att halka och tappa fotfästet och helt enkelt designa kläder för han, hon, hen i en jobbig odefinierbar röra, så att man som ung modeintresserad man, kanske varken vet ut eller in.

Mode är en kultur som har en historia. Alla som har koll på ämnet vet att de som skapar kläder, tillskär och syr, arbetar som idioter och satsar allt. Kultur är nämligen hårt arbete. Förstår man det, förstår man också hur smärtsamt det kan vara för tungt utbildade formgivare att se hur vulgärt och banalt deras kläder måste tolkas för att de skall bli populära och säljas till massan.

Smärtan tilltar när man läser bloggare och alla som kallar sig stylister. Alla rapportörer utan utbildning som får ”tycka” vitt och brett men mest är intresserade av att höja sitt eget varumärke. Hur man kommunicerar modet verkar inte spela någon större roll. Det går mode i det med. Ingen reagerar. Ingen lyfter ens på ögonbrynen när bloggare och fotografer överskrider alla moraliska och etiska gränser. Inget är längre heligt.

Nej, tacka vet jag elegans, mogna och äldre män med fantasifull stil och vackert åldrande modiga kvinnor med personlig smak. Eller som det aktuella modefotografparet Inez och Vinoodh på Fotografiska gav som råd till en undrande blivande fotograf: ”stanna kvar så länge du kan i skolan och experimentera av hjärtats lust, kunskap är ovärderlig, tids nog finner du din stil.”