De skulle må bra av en rejäl dos självkritik

I den sammanställningen kommer medias bevakning och hantering av pandemin att särskådas, och speciellt då kvällstidningarnas.
Expressen och Aftonbladets har, som all dagspress, en stadigt
vikande upplaga. Större delen av tidningshusens resurser läggs på
nätet. Affärsidén där är enkel- ju fler ”klick” desto större trafik och
ökande annonsintäkter.

Att få konsumenterna att klicka på artiklar är en ”konstform” som
produceras av ett anonymt gäng ”klickjournalister” som tävlar mot
varandra om att få flest antal klick, vilket redovisas i realtid på
redaktionens skärmar. (Något som förre Expressenjournalisten
Sebastian Mattson skildrat i boken ”Balladen om Kalle Klick”) Vad
som skall locka läsarna att klicka är braskande blåljusnyheter där
aldrig ort eller plats redovisas i rubrik. ”Brand i ICA-butik” är bra, för
ICA finns ju precis överallt och det kan ju vara din kvartersbutik.

Negativa nyheter genererar mer klick, det är en gammal
kvällstidningssanning. Och det är här bevakningen av corona-
pandemin kommer in. Varje dag redovisar som bekant
Folkhälsomyndigheten dagligen statistik över sjukdomsläget i Sverige.
Här lämnas massor av siffor ut, alltifrån smittade, inlagda, och IVA-
vårdade samt döda. Men den siffran som braskas iväg vid 14-tiden
varje dag på nätet är antalet döda. Kvällstidningarna älskar också
andra experter än Tegnell & co, för de har ofta negativa gissningar
och siffror att komma med. Redan i våras fick vi rubriken ”9000 döda
i Sverige”, som byggde på en experts killgissning i ämnet. Många klick
på den.

Kvällstidningarnas digitala inkomster kommer även av Premium- eller
Plus-tjänster. Man ”låser in” vissa artiklar som konsumenten kan få
tillgång till om hen betalar strax under 100 kronor i månaden. Här
lägger Expressen och Aftonbladet lämpligt nog de pandemi-artiklar
som är mera förklarande och som ger hopp om bot. ”Vitaminet kan
ge skydd mot covid” är en Plusartikel. ”Ökade dödsfall: ”Högsta
siffran sedan i somras” är en typisk klickartikel.

Men börjar skönja en affärsidé från kvällstidningarna. Först
skrämmer man upp läsarna med ensidiga skrämselartiklar med
dödssiffror. Sedan erbjuder man tröst och lösning på pandemin om
läsarna är villiga att betala för det.

Ett färskt exempel: Artikel med rubriken ”Sveriges kurva skyhögt över
övriga Norden” är gratis att läsa. Nedför den har man lagt ”Agnes
Wold: Så kan du fira jul med släkten”, som en Plus-artikel. Vem vill väl
inte ta del av en sådan jultröst och betala för den? ”Därför är covid-
19 mindre dödligt nu”- gratis eller Plus?

I SIFOs mätning över varifrån konsumenterna hämtar sin
information om pandemin ligger Aftonbladet och Expressen trea och
fyra på listan, efter SVT och TV4. När samma undersökning ger svar
på vilka man har förtroende för hamnar kvällstidningarna i botten på
listan.

Expressen chefredaktör skrev nyligen ett inlägg efter att tidningen
fått kritik för sin jakt på digital trafik, som han avslutar med: ”Vi
lyckas med att upprätthålla Expressens stolta tradition av att inte
skriva våra läsare på näsan utan rapportera neutralt och låta er i
publiken själv bilda er en åsikt om det som ni fått veta genom vår
journalistik”. Stora och tomma ord från en cynisk tidningsvärld.