Det duger inte att skylla på andra och låtsas vara arg, Margot Wallström

Utrikesminister Margot Wallström behövde en lägenhet. Statsrådet gick inte den vanliga vägen som gäller för de som jobbar tillfälligt i storstaden – andrahandsmarknaden. Det går att annonsera och det går att läsa annonser. Det finns ett utbud som räcker till de flesta. Det går också att ställa sig i bostadskön; göra det som är linje med likhetsprincipen – lika för alla.

Vi lär ju aldrig få reda på hur det egentligen gick till. Vem som sade vad till vem? Vem som tog första kontakten? Om Margot Wallström reflekterade över att hon inte var förtroendevald i Kommunal, än mindre hade en chefstjänst där? Varför utnyttjade hon Kommunal överhuvudtaget? Hur rimmar det med hennes och socialdemokratins värderingar?

Och hur bra är det att i detta perspektiv kasta skuld och ansvar på någon annan?

Med tanke på Margot Wallströms erfarenhet och de skandaler som hon själv upplevt från åskådarplats så är taktiken: ”anfall är bästa försvar”, något förvånande. Det hade nog varit bättre med lite mer eftertänksamhet och självrannsakan.

Jag har i ett projekt om Alla människors lika värde – den nationella uppropet Oss Alla – kommit att jobba nära Margot Wallström, vilket för mig gör det inträffade inte bara förvånande, utan närmast sorgligt.

Jag var med och granskade Transportbasen Hans Ericsson, som fick sparken av sin förbundsstyrelse i januari 1980. Fiffel med bokföring, reseräkningar, representation med mera och i begynnelsen en beramad resa till Kanarieöarna och Arbetsgivareföreningens kursgård Rocas Rojas. Mitt under LO:s pågående turistbojkott. Skandalen pågick i veckor med mängder av undanflykter, halvsanningar och lögner. Men som vanligt så sprang sanningen ikapp lögnen. Både Ericsson och vice ordföranden Alvar Åslund föll. Både frystes ut ur Arbetarrörelsen. Två svarta får. Det skulle inte bli några fler.

Men det blev det. Många skandaler blev det. Och nu blev det alltså en till där mönstret upprepar sig. Förmåner har delats ut som inte tillkommer vanliga medlemmar och definitivt ingen utanför S-sfären. Det är den här typen av privilegier och frizoner från gängse moral och etik som det privata näringslivet brukar få kritik. Inte minst med LO och Socialdemokratin som avsändare. Och just med en stor mängd upprördhet och moralism.

Jag har inget emot att ministrar i regeringen får hjälp med bostad. Med låt det ske i offentlighet och tydliga regler som instiftats på ett betryggande rättssäkert sätt. Just det här nyttjandet av kompisar med makt och lägenhetsbestånd känns både otidsenligt och främmande för en politisk och facklig rörelse med solidaritet och rättvisa som viktiga förtecken. Det gynnar den politiska nationalpopulismen långt ut till höger.

Och som sagt – det finns fler frågor jag undrar över och som nu måste besvaras:

Varför hyrde Margot Wallström inte på andrahandsmarknaden? Det brukar de som bor tillfälligt i Stockholm göra.

Kontaktade hon Bostadsförmedlingen? Det brukar vanliga människor göra.

Hur tänkte hon när hon kontaktade sin kompis på Kommunal? Det kan ju inte vanliga människor göra.

Hur stämmer hennes agerande med S-värderingar om ett solidariskt och rättvist samhälle?

Tyckte aldrig Margot Wallström att hon smet förbi den vanliga kön, undrade hon aldrig över att det var så enkelt att få något som de flesta får vänta på i åratal? Hur naiv, godtrogen, aningslös – får man vara?

Eller försvann den självklart kritiska attityden i den egna vinningens tecken?

Kvar från tidigare diskussionen om statsrådet Margot Wallström finns hennes uppdrag för Postkodlotteriet.

Varför har Wallström vägrat redovisat sina inkomster från Postkodlotteriet?

Transparens, öppenhet är väl också en sak som är S-märkt?

Frågorna hopar sig.

Jag tycker inte huvudfrågan är den som de politiska opponenterna nu reser – om Margot Wallström drivits in i ett beroendeförhållande. Eller om det snabba tilldelandet av lägenheten är en muta. Jag tycker det handlar om privata och ideologiska moralen – att utnyttja en gräddfil som är få förunnad.

Det duger inte att skylla på andra och låtsas vara arg. Visa alla korten nu! Ta ansvar själv! Berätta hur det ligger till! Skadan är redan ett faktum, och den blir inte mindre av det alltid påstås vara någons annans fel.

Jan Scherman