När en anhörig drabbas

Liselotte Björk är demensvårdskoordinator på Vardaga med mångårig erfarenhet av att jobba med demensvård. Hon säger att om du misstänker att en anhörig har drabbats av en demenssjukdom är det vissa symtom du kan titta efter.

– Glömska är ofta det första tecknet. Eller att man inte längre kan utföra sysslor som man alltid har gjort tidigare, som att brygga kaffe, laga mat, betala räkningar, hitta till ställen där man varit många gånger förut, det kan också vara tecken, säger Liselotte Björk.

En person med demenssjukdom kan ha en annan verklighetsuppfattning än du som anhörig. Försök att undvika att hamna i diskussioner med den som är sjuk där någon ska bli en ”vinnare”.

Man ska inte heller utsätta personen som mår dåligt för situationer där hans/hennes bristande förmåga blottas.

– Påpeka inte det som blir fel om det inte är absolut nödvändigt. Och undvik att ha samtal som blir läxförhör där du frågar din anhörig om han minns vad ni gjorde senast ni sågs, vad han ätit eller vad han har gjort, säger Liselotte Björk.

– Det kan upplevas kränkande om man inte minns och inte kan svara på alla frågor.

Att se en anhörig drabbas av en demenssjukdom är en psykisk belastning för de flesta. Många saknar ofta kunskaper om sjukdomen och även om man läser på kan det vara svårt att veta hur man ska agera.

Om den som är sjuk saknar insikt om sina svårigheter och inte vill uppsöka läkare för att göra en demensutredning kan man behöva ta hjälp av någon utomstående. Det går exempelvis att vända sig till husläkaren.

– Man kan be läkaren kalla till en hälsokontroll för att hitta en väg in till den som är sjuk. I många kommuner finns också demensteam och demenssjuksköterskor som man kan kontakta för att få stöd i hur man kan gå tillväga, säger Liselotte Björk.