Jag blir mörkrädd över hur vi behandlar våra äldre

Man blev både mörkrädd och förbannad när man såg inslaget i TV häromdagen om pensionären Ingegerd i Sollentuna. Hon var rädd och bedrövad – kommunen ska nämligen spara 20 miljoner på hemtjänsten. Ingegerd har en muskelsjukdom som blir värre och värre och behöver hjälp med allting.

Hemtjänstanställda Sara delar Ingegerds oro:
“Man får hjärtklappning. Hur ska vi klara oss,och hur ska vi kunna hjälpa de gamla”, undrar hon i SVT.

Men ordföranden i vård- och omsorgsnämnden är inte bekymrad:
“Konsekvenserna kommer inte att bli så allvarliga. Det är alltid den individuella bedömningen som ligger till grund för våra beslut”.

      LÄS MER: Upp till kamp för pensionen – en som faktiskt går att leva på

Lugnt och fint alltså. Vi skär ner men ändå inte. Eller vad menar hon?
Pensionärsorganisationerna påpekar att Sollentuna kommun har sagt att man har som målsättning att bli Sveriges bästa äldrekommun när det gäller hemtjänst. Genom att skära 20 miljoner? Nån som fattar?

Men Sollentuna ska inte behöva schavottera ensamt. Letar man runt i landet, ser det ut som om det skärs och hyvlas och karvas i var och varannan kommun. Västerås, Sundsvall, Malmö osv – sparniten är intensiv över hela landet. Det är halverad tid för samvaro och aktiviteter, det är minskning av tiden för matleverans åt de äldre till mellan fem och tio minuter (!) och andra innovativa sparförslag.

      LÄS MER: Jag älskar Sverige – men behandlingen av våra äldre är en skam

Hur är det med hygienen? När pappa satt på servicehem de sista åren hade han fått tid för dusch var fjortonde dag.

Duscha var fjortonde dag, alltså. Det är ju snuskigt! Det var lika bra att se till att fixa det själv (och det är väl det som vårdgivarna räknar med). Jag baxade honom ur rullstolen, satte honom på toalettringen och hjälpte honom att klä av sig. Sen fram med duschslangen och tvålen. Där satt han på muggen i tvållödder och strilande vatten och skrattade och njöt…

Men hur gick det, och hur går det i dag, med duschande och allt annat för de gamla som saknar anhöriga som vill och kan och hinner hjälpa till? Det snackas mycket om förbättringar. Löftena haglar, särskilt vart fjärde år. Men det går uppenbarligen åt andra hållet.

      LÄS MER: Varför ska man buntas ihop bara för att man fyller 65?

“Ska det dras ner på allt känns det ännu mer som om man bara är till besvär”, säger Isabella i Sollentuna.

Det är skamligt att hon ska behöva känna så! Vi lever i landet med världens högsta skatter. Pengar till staten verkar alltså inte vara bekymret. Snarare hur pengarna används.

Kanske kan man rekommendera att det tillsätts en kommission av – opolitiska – experter som granskar vart äldreomsorgens pengar tar vägen och hur de kan användas effektivare. Eller finns det redan en sån?

I så fall: väck den!

      LÄS MER: Den gamle och Medelhavet – på de sydligare breddgraderna är ålder en merit