Marie Richardson aktuell i ny föreställning

Marie Richardson har fullt upp med repetitionerna av Shakespeares “Macbeth”, i regi av Stefan Larsson, och med Mikael Persbrandt som medspelare. Trots att de har känt varandra i 30 år är det här första gången de delar på scenen.

– Vi började båda som statister i Ingmar Bergmans “Kung Lear”, fast vi spelade aldrig samtidigt, säger Marie Richardson till Expressen.

Shakespeares “Macbeth” är en klassiker som sätts upp på teatrar runt om i världen, gång på gång. Enligt Marie Richardson är pjäsen lika aktuell idag som när den skrevs på 1600-talet. Inte minst är relationen mellan Macbeth och hans fru något som väcker Maries intresse.

      LÄS MER: Amelia Adamo: “Äldrefrågan berör även de anhöriga”

“Om man tänker bort morden är det mycket jag känner igen”

– Vad händer i relationen när den som varit svag plötsligt reser sig och blir stark? Då kan det bli ganska jobbigt, och börja gunga för båda. I pjäsen handlar det om mord, men i verkligheten handlar det om väldigt triviala saker i ens vardagsliv där man försöker skaffa sig makt och position mot den man lever ihop med – och det handlar väldigt mycket om skuld och dåligt samvete och det har väl fan vi jävligt mycket av! Där tycker jag att jag känner igen mig, säger Marie Richardson till Expressen.

– Men det är en otroligt intressant parrelation. Jag har haft nytta av att ha levt i ett förhållande i 30 år, att jag har varit med om både det ena och det andra, uppgångar och dalar, gemensamma projekt – från att ha barn och skaffa sommarhus till jobb som vi båda velat ha – det här ska jag göra! Om man tänker bort själva morden är det mycket jag känner igen. I en parrelation är den ena stark när den andra är svag och när den ena vacklar tar man rollen av att pusha och driva på – du vill samma sak som jag, men just nu är jag mer fokuserad.

Och det är inte första gången Marie gör rollen som lady Macbeth.

      LÄS MER: Drottning Silvia om att bli äldre

“Jag fick prestationsångest av rollen”

– Jag spelade henne i Södertälje, precis efter jag gått ut scenskolan – då var jag 25… som jag minns det såg jag det som en bra och fruktansvärt spännande roll, men jävligt svår att förstå. Jag minns att jag ställde väldigt många frågor – och det gör jag nu också! Jag kände mig otillräcklig. Jag hade jättesnygga kläder, det var ett trevligt gäng, amatörer och proffs blandat, och utomhus på sommaren – men jag hade inte så roligt. Jag fick prestationsångest av rollen, säger hon till Expressen.

Nu, 32 år senare, känner sig Marie Richardson mer hemma än någonsin, både i rollen och i sig själv.

– Men man ändrar sig ju inte som människa. Vissa saker slutar jag nog aldrig att oroa mig för, som mina barn, men den totala prestationsångesten i jobbet är bättre. En del säger att den bara blir värre med åren, men då säger jag att det kunde fan inte bli värre än det var. Det var så jävla eländigt i många år – det kostade så mycket att jag inte visste om jag skulle orka fortsätta.

      LÄS MER: Åldersforskaren: “Det gäller att leva i den ålder man har”

“Jag tänker att jag redan är 60”

Trots att Marie har hunnit bli 57 verkar rollerna inte bli färre.

– Jag tänker att jag redan är 60, så blir jag glatt överraskad, säger hon. Jag är lyckligt lottad – och inte omöjlig att jobba med. Men det ska till tur också, rätt personer, rätt möten. Jag tycker det är mycket roligare att jobba i dag, absolut. Du måste ha tillgång till din lust i det här jobbet – annars är det ett helvete. Då är det världens jobbigaste jobb.

– När det är som bäst har jag en otroligt stark närvarokänsla som jag inte har så ofta i livet privat. Det är samma känsla. Rummet stillnar och jag är med och styr vad som ska hända. Den koncentration som uppstår på en scen när salongen är med och fokuserar – den lyssningen och andningen som publiken ger – den tröttnar jag aldrig på!

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet