Plötsligt hade juli försvunnit. Hur gick det till?

      LÄS MER: Den midsommaren gjorde vi precis som vi ville

Förr kom tussilagon först, sen vårlöken, blåsipporna och så vitsipporna. Sen liljekonvaljen, som blommade till skolavslutningen. Nu blommar alla huller om buller och samtidigt. Åtminstone i mina trakter. Jag började längta efter sommaren, att gräsmattan skulle bli grön och att det skulle vara så varmt att jag kunde sitta under äppelträdets skugga. Jag tyckte att det gick så oändligt långsamt.

Så kom häggen med sin berusande doft. Och så syrenerna. Då och då tittade jag på syrenhortensians bladverk, kikade ytterst på på grenarna, in i bladverket där knutna små blomknoppar gömmer sig.
Syrenhortensian ska ju blomma med stora vita klasar i slutet av augusti när allt annat har blommat över, senast av alla. Länge, länge såg jag inte skymten av knoppar.Tiden gick i takt med sinnet och jag hann med.

Men en dag, utan att jag riktigt förstod hur det gick till, hade våren övergått i sommar. Människor runt mig talade nu om veckorna 26-34. Det som betyder svensk semester. Nu gasade livet. Nu hade vi nått dit i almanackan när allt ska hända. ”Vad ska du göra?”, ”Var ska du vara?”, ”Vart ska du resa?” Några dagar vandrade jag runt i stan, och min stadsdel var tyst och öde. I köptemplet var det SALE av sommarens kläder och man hade hängt upp höstens kollektion. I tidningen fanns helsidesannonser för utförsäljning av trädgårdsmöbler.

      LÄS MER: Alla är förlorare i historien om Kevin

Jag hann inte med längre. Det var som om dagarna sprang, och plötsligt hade juli försvunnit. Själva sinnebilden för sommaren. Hur många gånger hade jag suttit i våra trädgårdsmöbler under äppelträdet?
På kvällarna hade jag tittat ut genom fönstret och försökt hålla kvar försommarens mjölkvita ljus. Tidigt, tidigt på morgnarna likaså. Men ljuset gick sin egen väg, så som det gör varje år. Det vek undan. Men var det inte så att just den här julimånaden hade gått ännu fortare än alla andra jag levt? Att sommaren går allt fortare ju äldre jag blir?

Men det gäller att få perspektiv.

Jag beger mig till farbror Gunnar, han som är målare, som har fyllt 96 år och som tänker att han ska bli 100. Då får konstnärer ställa ut i Stadshuset i Stockholm, säger han. Han har inte varit ute en enda gång i sommar. Jo, när han och rullatorn begav sig till tandläkaren. Men han har varit fullt sysselsatt med att ordna upp sina tavlor, sortera, signera och laga. Dagarna räcker inte till, påstår han.

”Men jag har min balkong och mitt innanhav, som jag tittar ut över varje dag”, säger han.

Det är Årstaviken han ser från sitt Reimersholme. Men som konstnär har han inte mycket till övers för månaden juli.

”Den kompakta högsommaren är bara grön spenat”, tycker han. ”Det är sedan, i augusti, som färgerna börjar mogna och variationerna kommer. De bästa målarmånaderna är april och maj, och så september. Jag ska snart fortsätta på en målning som jag har börjat på.”

      LÄS MER: Vem tar hand om dig när du blir gammal?

Någon sade: ”Sommaren är en paus i livet. Men hur lång den än är så är den för kort.”

När jag hade fastnat i den känslan gav farbror Gunnar tröst. När juli övergår i augusti och september, ja då mognar inte bara färgerna. Då slår pulsen jämnare. Jag hinner med. Och jag kan njuta av syrenhortensian som prunkar långt in i september när alla andra blommor sedan länge har vissnat.