Så gick det när 85-åriga Britta skulle köpa bil

– Om nu gumman absolut ska ut i trafiken är det väl säkrast att hon kör sin gamla bil som hon är van vid, sade son nummer ett.

      LÄS MER: Hylla upphovsmakerskan till en av Sveriges viktigaste uppfinningar!

– Jag tycker att det är rent oansvarigt att sälja en bil till en så gammal människa, tyckte svärdottern.

– Kärringen är fan i mig inte riktigt klok, menade son nummer två. Och muttrade något om arv.

– Hon kan ju köra på någon, sade hans sambo.

Men det fanns de som uppskattade köpet.

– Respekt, sade det 17-åriga barnbarnet som dels var stolt över sin framåt farmor, dels hoppades på körundervisning i farmors fräsiga bil.

– Cool, sade hans lillasyster som gillade färgen.

      LÄS MER: Hur mycket kan man egentligen begära av gamla människor?

Och farmor höll med. Hon gillade också den gula färgen och dessutom var den nya bilen mycket säkrare än den gamla.

– Den här är perfekt för mig som har anlag för benskörhet. Krockkuddar överallt om det skulle hända något. Dessutom piper den om jag kommer för nära något. Jag är ju lite stel i kroppen men här finns stora backspeglar så jag slipper vrida så mycket på huvudet. Och skulle jag närma mig något föremål när jag backar, piper bilen högt. Och detsamma gäller om jag råkar vingla till lite och få en annan bil för nära mig på motorvägen. Perfekt.

– Dessutom är den lätt att kliva in i och ut ur. Den gamla bilen var det ett rent företag att klättra ut ur eftersom den var så låg, fortsatte hon.

      LÄS MER: Därför är aprilsolen inte att leka med

Farmor hade läst någonstans att i Japan tillverkas särskilda seniorbilar.

– De är kloka japanerna. Där har de verkligen respekt för gamla människor. Och varför inte göra slut på de pengar jag tjänat ihop innan jag dör? Är det någon som vill hänga med?

Så sade farmor och tutade lite uppkäftigt när hon gjorde en rivstart på garageutfarten och for ut i sommaren.