Sverker Olofsson: Därför har Magdalena Andersson fel

”Det är elva timmars bilresa från Stockholm och nio av timmarna går genom skog. Det är skog, skog och inget annat än skog. Om jag inte tröttnat kan jag fortsätta tre – fyra timmar till genom skogen”. Ungefär så lär Magdalena Andersson ha förklarat för några EU-toppar varför Sverige inte passar in i EU:s framtida skogsstrategi. Hon berättar om en resa norrut.

Jag gillar inte hennes förklaring eftersom jag inte känner igen mig. När jag sedan läser om hur länsrådet i Västerbotten anar undertoner i begreppet ”skogslänen” inser jag direkt vad jag ogillar.

Det är i orden den nedlåtande attityden kommer fram. Skog, skog: det känns öde och dystert. Dessa skogslän däruppe där vi alltid hämtat välfärd, men inte behövt ge så mycket tillbaka.

Just nu är det här viktiga frågor. Det är i norr de stora och klimatförbättrande industrierna byggs. Utan att vara alltför patetisk kan man nog säga att det är i norr framtiden växer fram. Tusentals människor behövs till nyindustrialiseringen och då är det direkt skadligt med dessa svepande ödemarksantydningar som både media och makt så gärna ägnar sig åt.

Det finns undersökningar som tydligt visar att människor som bor i Västerbotten trivs mycket bra. Samtidigt finns undersökningar som visar att Västerbotten inte är ett län dit man gärna flyttar.

Jag tror att det har att göra med de ord som används om halva Sverige. Det som kallas skogslänen. Jag tror också att vi här uppe har påverkats av centrala värderingar och den syn som centrum ofta har på vår landsända. Vi har tagit till oss någon slags ödemarksromantik.

Tänk efter hur vi själva presenterar vårt län, tänk på de bilder vi så gärna visar upp i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Visst känner ni igen alla dessa öde lador i en skogsglänta, tom båt vid en spegelblank sjö, ett iskallt norrsken, älg på en öde väg och iskristaller i fönstret på det övergivna huset.   

Vi älskar dessa bilder. Den norrländska skönheten. Dit vill vi fara säger alla, men vad menas? Jag tvivlar inte en sekund på intresset för det exotiska Norrland, men jag tror att intresset handlar om en kort semester. Två kanske tre dagar.

 Flytta dit? Nej, nej – vem vill flytta till ödehuset eller skogsgläntan?

Vi skall fortsätta att berätta om det vackra och exotiska Norrland, men skall vi inte bli bättre på det andra också? Norrland idag, det sanna Norrland. Medicinsk forskning, spelutveckling i världsklass, våra moderna samhällen runt om i länet och kulturlivet. Titta på Skellefteå, som i ett enda huj har gått från industri- och hockeystad till att nu vara industri- och kulturstad. Det är smart och det lockar de människor vi behöver i vårt län.

Hur ofta innehåller inte reportagen från inlandet en gammal människa på spark, eller varför inte skoter eller fyrhjuling. För att inte tala om alla bilder på en lycklig jägare framför en skjuten älg. Allt det finns och allt är relevant, men det finns ju så mycket mer!

I de allra glesaste delar av länet finns unga smarta människor med stora planer för framtiden. Nästan överallt har fiberkablarna nått fram och i inlandet sitter folk med sina datorer och skapar framtiden. Vi är för dåliga på att visa den bilden.

För en tid sedan läste jag om ett klokt kommunalråd i en inlandskommun. Hon sade ungefär: ”Vi kan inte marknadsföra vår kommun med att visa hur vackert det är. Alla kommuner är vackra”.