Aina Bergvall: Vi som minns rysskräcken

Fortfarande när jag släckte lampan i går kväll var jag naiv nog att tro, att Ryssland, det vill säga president Vladimir Putin, skulle hejda sig. Inte skulle han väl ge order om ett militärt anfall mot Europas största nation, normalt sett ett “broderland” där ryssar och ukrainare blandats i många år!

När jag vaknar är det krig. Ukraina är under bred rysk attack, både från luften och på marken. I sociala medier publiceras bilder på rökpelare som stiger efter explosioner. Folk köar för bensin, livsmedel och valuta. Huvudvägarna mot gränserna till Polen och Ungern är packade med bilar. Man vill ut ur landet. Rapporterna om skadade och döda redovisar än så länge bara relativt låga siffror, men att krig skördar offer, det vet vi alldeles säkert. Detta blir inget undantag från den regeln.

En enig omvärld staplar fördömanden på varandra: EU, FN, Nato, nationella ledare i snart sagt varje självständig nation (utom Belarus) uppmanar Putin att ta sitt förnuft till fånga. Frågan är väl om han har något över huvud taget?

Sveriges regering hör till dem som inte skräder orden: “Rysslands attack är också en attack mot den europeiska säkerhetsordningen. Ryssland är ensam ansvarig för det mänskliga lidandet” twittrade statsminister Magdalena Andersson (s) tidigt. Oppositionen håller med henne. Hela världen är skakad medan röster inifrån Ryssland hävdar att det inhemska stödet för Putin är svagt. Frågan är om några protester kommer att höras. Silkesvantarna är definitivt lagda i malpåse.

Att denna dag är en mörk dag för hela Europa står utom alla tvivel. Att Ukraina har en demokratiskt vald regering spelar ingen roll. Att Putin vill ta tillbaka ett jätteområde som blev självständigt när Sovjetunionen upplöstes är uppenbart. En humanitär katastrof kan bli resultatet. Johan Norberg, Rysslands-expert på Totalförsvarets Forskningsinstitut, intervjuas i radion och man hör skrammel från ett tredje världskrig, även om han inte säger det rakt ut. Flera andra analytiker verkar tänka i samma banor. “Det här kan bli ett blodbad” varnar en tv-korrespondent på plats i Kiev.

Debatten under de månader som återstår till det svenska valet kommer med nödvändighet att inte bara handla om pensioner, skola och jobb. Magdalena Anderssons regering kan stå inför ännu en flyktingvåg och en otäck hotbild på himlen mot öster.

Vi som förväntas ha uppnått en ålder då vi tänker “erfarna tankar” har aldrig upplevt något liknande. Den där naiviteten som jag bekänner mig ha haft, den är borta nu. Vem kan stoppa Putin? Ingen, som det verkar just nu. Vi kan tvingas uppleva en traumatisk tid som förändrar hela framtiden för våra barn och barnbarn.

Visst minns vi broschyren “Om kriget kommer” som alla fått i brevlådan i olika utgåvor ända sedan 1943. Det rådde åtminstone när jag var barn ingen tvekan om var Den Lede Fi lurade. Är det dags nu för rysskräcken att få nytt liv?