Dagen D – den allra längsta dagen

Noggrant genomförande

Rommel hade utfört uppdraget med tysk precision och tempo och snart stod en stor mängd bevakningstorn och befästningar med både fast och rörligt artilleri klart.

I havet vid de ställen där en fysisk landsättning av folk och materiel ansågs möjlig hade försvaret stärkts ytterligare med pålar, stridsvagnshinder och miljontals minor nedgrävda i sanden på stränderna.

Trots denna starka linje var inte tyskarna säkra på att det skulle hålla ett anfall borta. På senvåren 1944 hade det kommit allt fler signaler om att en större militär operation var i görningen.

Hotande rappporter

Den tyska underrättelsetjänsten hade kunnat rapportera om stora trupprörelser i Storbritannien – tvärs över Engelska kanalen sett från franska Calais. Här var kanalen som smalast och här hade Tyskland väl förberett att ett anfall troligen skulle kunna komma.

Det dåliga vädret i början på juni 1944 hade gjort att den tyska bevakningen hade släppts lite. Många högre officerare hade passat på att ta några dagars ledighet och hälsa på släkt och vänner på andra platser i Europa.

Medan vågorna rullade in över sandstränderna i Normandie hade klockan passerat 06.00 och lite till.

Orolig natt

Natten och morgonen hade varit lite orolig med ett ovanligt stort bombardemang av allierade bombplan utefter Normandies kust. Även på kvällen innan hade trafiken i luften varit mer omfattande än vanligt, så en viss oro fanns det hos de som spejade ut över havet.

Men ett anfall nu, med det upprörda havet som spelplan, ansågs ända vara ett omöjligt scenario.

Klockan började närma sig 06.30. Spejarna i tornen såg plötsligt ett fartyg dyka upp vid horisonten. Och ett till. Och ett till. Och ett till.

Fullt med fartyg

I takt med att minuterna segade sig fram, blev snart horisonten täckt av annalkande fartyg. Och snart spräcktes vågornas harmoniska brusande av ett intensivt regn av granater från de stora stridsfartyg som också uppenbarat sig i myllret av fartyg som snabbt närmade sig.

06.30 klev de första allierade soldaterna i land på den strand som döpts till Omaha Beach och med detta hade den aktiva delen av Operatrion Overlord tagit sin början.

Dagen D kom att bli en skräckens dag. Vad som mötte de allierade soldaterna på stränderna i Normandie var ett rent helvete. I ett regn av av kulor från tyska vapen, ett myller av hinder och minor och dessutom ett upprört hav som redan innan hade skapat stora besvär och förluster.

Tillfälligt övertag

Men skräcken var delad med försvararna. Befästningslinjen som var skapad på höjderna ovanför stränderna och gav ett visst övertag till en början. Men när tyskarna i bunkrarna insåg vidden av operationen förvandlandes snart befästningstornen till veritabla fällor.

De soldater som klarade sig över stränderna upp till skyddet av höjderna visste nu exakt var befästningarna låg och kunde under dagen plocka dem en efter en.

Framgångsrik operation

Trots mängder av missberäkningar, tusentals förluster av människoliv och en operation där faktiskt det mesta inte alls gick som beräknat hade landstigningen på Dagen D lyckats.

På kvällen den 6 juni hade de allierade fått de brohuvuden som behövdes för att vidare kunna bygga upp den enorma infrastrukturella bas som nu behövde skapas för att kunna frakta män och materiel över kanalen till Frankrike.

Vad som hände på stränderna Omaha, Sword, Utah, Gold och Juno kan vi som inte var där förstå. När tusentals unga män ställdes mot varandra och släckte så många ungas liv.

Miljontals besökare

I dag är platserna där detta hände känslosamma besöksmål dit miljontals besökare styr kosan varje år för att försöka förstå.

Från de allierades synvinkel var det här de första stegen togs mot ett Europa befriat från nazismens tyranni.

Men de som stod i striden den där morgonen på Dagen D var alla unga män med ögonen fulla av dödsskräck medan kroppen pumpade av adrenalin. Oavsett landstillhörighet och ålder, så var de människor som dödades en dag som vi aldrig får glömma.

Det är nu 80 år sedan Dagen D och det är inte så många kvar som verkligen kan berätta. Så låt oss ta tillfället i akt att lyssna och lära av de som vet, så att vi aldrig igen kommer ställas inför situationer som denna.

Vilket vi tyvärr redan gör i bland annat Ukraina.

Det enda vi kan lära oss av historien är att vi inte lär oss av historien.

Läs också om historiska skeppsvrak från andra världskriget. Dagens PS.