Studie: Detta kan lindra vanlig plåga

Idag är den vanligaste behandlingen mot klimakteriebesvär menopausal hormonbehandling, MHT. Detta innebär att man får östrogen kombinerat med gulkroppshormon. Behandlingen görs för att minska risken för cancer i livmodern. Gulkroppshormonet som ges är konstgjort.

Tidningen Må Bra skriver att i en ny studie önskar forskare att undersöka om ett naturligt gulkroppshormon, så kallat bioidentiskt progesteron, kan agera lika säkert som det konstgjorda. 

Om det är lika säkert

– Många kvinnor efterfrågar idag naturligt gulkroppshormon. Därför vill vi i vår studie titta på om det är lika säkert att använda som syntetiskt gulkroppshormon, säger Christina Lundell, läkare på Kvinnohälsan på Karolinska universitetssjukhuset i Solna, som arbetar med studien. 

I Sverige är bioidentiskt progesteron inte en godkänd behandling, men det får skrivas ut på licens. Internationellt är detta dock en trend som efterfrågas. Varför man ännu inte godkänt behandlingen är att man inte ser behandlingen som säker. 

– Gulkroppshormoner, och de ämnen som bildas när de bryts ner, påverkar kroppen och hjärnan på olika sätt. Vad gäller kvinnor med PMS tror man att det är just en känslighet för nedbrytningsprodukterna som får dem att må dåligt före mens. Att vissa kvinnor mår dåligt av vissa p-piller, men inte av andra, kan också ha att göra med hur de reagerar på de olika gulkroppshormonerna, säger Christina Lundell. 

Många är dock nöjda av “den vanliga” behandlingen. Men för dem som inte är nöjda kan det vara bra med en alternativ behandling, menar läkaren.   

Var tredje kvinna

I Sverige upplever var tredje kvinna klimakteriebesvär till den grad att deras livskvalitet försämras. Dock är det bara var tjugonde kvinna som söker eller får behandling för sina besvär.   

– Mycket handlar om rädsla och oro för biverkningar av behandlingen. Men också att det finns många husläkare som inte är bekväma med att skriva ut behandling, samtidigt som det är ont om gynekologer ute i landet, säger Christina Lundell. 

Den nya studien kommer att pågå i ett år. 

– Under behandlingens gång kommer vi göra uppföljningar var tredje månad, bland annat att följa hur bröstvävnaden och livmoderslemhinnan påverkas, säger Christina Lundell.