K-G Bergström: MP kommer inte ha skäl att fira

Inför EU-valet den 26 maj är jag ändå beredd att ta risken att äventyra min eventuella trovärdighet.

Jag tror inte att Miljöpartiet kommer att upprepa sin valframgång från 2014 års EU-val. Då blev partiet näst störst med 15,4 procent. Ett resultat som fick språkröret Gustav Fridolin att bada i en fontän på Mariatorget i Stockholm.

Jag tror inte Fridolin eller något annat språkrör kommer att ha skäl för något extraordinärt firande i slutet av maj. Även om partiet nu har partiets kanske populäraste politiker som första namn – Alice Bah Kuhnke – så lär det inte räcka.

MP håller tillsammans med Liberalerna på att ta över KD:s gamla roll som permanent krisparti.

I dagens DN/Ipsos – mätning ligger partiet precis på riksdagsgränsen. Och även om riksdagsval och EU-val inte är likvärdiga. Tvärtom, så befinner sig partiet nu i en brant uppförsbacke. Det har redan utsatts för en utbrytning. Carl Schlyter tillsammans med några andra f d riksdagsledamöter har bildat partiet Vändpunkt. Dit har nu också nuvarande gröne EU-parlamentarikern Max Andersson sökt sig. Andersson som inte fick någon säker plats på MP:s valsedel.

Nu är det inte säkert att det nya partiet ens klarar reglerna för att kunna ställa upp i valet. Senast 28 februari måste det kunna visa Valmyndigheten 1500 namnunderskrifter. Till SvD idag säger Carl Schlyter att man fått ihop 700.

Men i alla händelser är utbrytningen ett symptom på MP:s kris. Schlyter med flera tycker att MP för en för mesig miljöpolitik och en alltför borgerlig fördelningspolitik.

Men det finns långt värre skäl för maskrosorna att sloka. I partiets egen valanalys konstaterades att det är illavarslande att endast en procent av väljarkåren och tio procent av de egna väljarna anser att Miljöpartiet förstår vanligt folk.

Och i en debattartikel i DN idag, skriver den trolige efterträdaren till Gustav Fridolin – Per Bolund – apropå valanalysen, att han ser det som ett särskilt allvarligt problem att väljarna inte tycker att vi förstår oss på vanliga människors verklighet och förutsättningar.

Valanalysgruppen konstaterade också att MP inte uppfattas ta landsbygdens och vanliga människors utmaningar på allvar.

Den inställningen kan förklara både MP:s kris och Centerns valresultat och fortfarande hyggliga opinionssiffror, trots att många allmänborgerliga väljare tycker att Annie Lööf svikit dem.

Men C tycks framstå som ett mer jordnära grönt parti än MP. Det har all förståelse för landsbygdens problem, men förmår ändå attrahera välutbildade storstadsbor.

I övrigt är det mest spännande inslaget i den politiska opinionsbilden KD:s frammarsch. Partiet är nu större än Centern och har sen valet ökat rejält. Det tar uppenbart väljare från M och bromsar den starka tillväxt SD haft oavbrutet sen starten. Även om Jimmie Åkesson kan glädja sig både åt att ha gått förbi Ulf Kristerssons parti och vara större än i valet.

Men Ebba Busch Thors succé senaste halvåret tyder på att KD nu kan vara det starkaste alternativet för SD-väljare, även om dessa fortfarande är uppseendeväckande lojala med sitt parti.