Varför låter Sverige de unga vuxna styra våra liv?

Det känns ju inte så kul att klumpas ihop då de sättet. Vi är många som är i kategorin: ”Inte så gammal som jag ser ut-äldre”, eller ”I hyfsad fin form min ålder- äldre”. Fler och fler ser sig tillhöra obstinata gruppen ”Jag gör som jag vill-äldre”.

Under de sju månader som vi i alla ”äldre”-grupper genomlevt pandemin har vi anpassat oss efter ett stort och anonymt virus som vi inte vet hur det ser ut. Men nu har vi fått en mer identifierbar fara att rätta oss efter: gruppen ”unga vuxna”. Det är dem vi ska se upp med, det är dem som Tegnell & Co pekar ut som de stora smittspridarna. Hur känner man då igen denna grupp, vad har de för gemensamma karaktärsdrag? Låt mig ge några exempel:

De rörs sig ute på gator och promenadstråk i grupp om minst 3-4 stycken. Det är dem du alltid får väja för på dina dagliga promenader.

De pratar högt och skrattar åt alla håll, viktigt då att se till att avståndet blir minst 1,5 till dem. Det är din uppgift att se till att detta avstånd upprätthålls.

Enligt Tegnell sprider de sin smitta på så kallade ”studentfester”. Vad de än studerar så är det inte medicin eller infektionsbiologi. (Eller så är det just det som de gör och du är en del i deras labb-test)

När de inte har ”studentfester” går de på lokal där det serveras drycker. (Vid sittande bord, till en början). Mängden dryck är i direkt relation till avståndsbedömning. Det finns säker en matematisk formel för detta, men innebörden är att det som en gång var 1,5 meter efter några timmar är 1,5 dm.

Slutligen- jag gissar att Tomas Ledins låt ”Vi är på gång” är deras kampsång, där de avslutande raderna är: ”Vi ska löpa linan. Kasta loss
Det finns inget slut. Ingenting kan stoppa oss. Vi är på gång.”

OBS: Denna text innehåller spår av ironi. Bör tas med en nypa salt. Och rejäl dos handsprit.