Så var det dags för dopnings-VM

Ändå kommer idrottsvärldens blickar att riktas mot den kinesiska huvudstaden som kanske aldrig förr. “Den Gode” och “Den Onde” möts i en 100-metersduell – en av tidernas främsta idrottsmän, Usain Bolt, mot den två gånger dopningsavstängde Justin Gatlin. En duell närmast att jämföra med 70-talets enorma titelmatcher i tungviktsboxning mellan Muhammad Ali och George Foreman och Joe Frazier.

      LÄS MER: Dopad för fjärde gången – missar VM

Jag önskar inget hellre än att Bolt vinner, men jag har en känsla av att Gatlin kommer att passera mållinjen först. Det blir i så fall en impopulär seger. Inte nog med att amerikanen har två dopningsdomar bakom sig, han har också uppträtt på ett arrogant sätt utan att visa minsta ånger. Bolt har testats hundratals gånger och har visat sig vara “ren”.

Att som Gatlin bli avstängd, få sin avstängning kortad, dopa sig en gång till och ändå tillåtas starta gör att man undrar hur IAAF (Internationella Fri-Idrottsförbundet) resonerar. Hur mycket kontrollmedlen än förfinas ligger doparna ett steg före. Chansen till miljoninkomster efter ett OS- eller VM-guld är alltför lockande. Det anses värt att ta chansen.

Det är också en juridisk fråga. De internationella förbunden (alltså inte bara friidrottens) är livrädda för att bli stämda och indragna i långvariga rättsprosesser, som kan leda till att åtskilliga miljoner måste betalas ut.

Britten Sebastian Coe valdes i dagarna till ny ordförande i IAAF. Sir Sebastian Coe förresten – dubbel OS-guldmedaljör på 1500 meter, ansvarig för de hyllade spelen i London 2012 och lord i parlamentets överhus, där han representerar det konservativa partiet.

      LÄS MER: Coe tar över friidrottsvärld i svaj

Han kommer att satsa på att få bort dopningen. Kanske kan han rensa i träsket, men så länge det finns idrottare som är beredda att satsa liv och hälsa för äran och pengarna kommer de lika lite som några andra att lyckas fullt ut. Coe har också flera gånger nämnt den juridiska aspekten; han vet att det inte bara är att rusa in och rycka pillerburkarna och sprutorna ur fuskarnas händer.

      LÄS MER: Coe vill införa ny antidopningsbyrå

En annan fråga är: hur reagerar åskådarna, TV-tittarna, på den utbredda dopningen? Alla vet ju att prislistan i högsta grad är preliminär fram tills alla dopningstester redovisats. Ändå tycker jag mig märka att folk inte bryr sig. Dom ser tävlingarna som en show, väl vetandes att det inte är säkert att den som fått den gyllene medaljen får behålla den. Mentaliteten tycks vara “äh, låt dom hålla på. Det var kul att se loppet i alla fall”.

Tittarsiffrorna går inte ner. Folk betalar höga biljettpriser för att på plats följa gladiatorerna. Det har aldrig varit så mycket folk ute längs vägarna och uppe i bergen som i årets Tour de France. Intresset tycks öka.

Det finns ju också röster för att släppa dopningen fri. “Eftersom det ändå inte går att stoppa.” Det är cyniskt och att ge upp hela tanken med idrott och tävlande. En krönikör med sinne både för realism och humor föreslog nyligen två klasser: en för dopade, en för odopade. Tja…  Risken är väl att den senare kategorin, när den hade dopningstestats, skulle fylla på den första med åtskilliga atleter.