En hjälte är död

Fast har man som jag tillbringat lite tid med argentinska fans kommer reaktionen alldeles naturligt. Det handlar om en av nationens verkligt stora hjältar.

Diego Maradona blev bara 60 år, men han har sedan länge sin plats i idrottshistorien. Han var Stjärnan som alla avgudade, den som trots sin ringa kroppslängd (165 cm) klarade av betydligt större och förmodligen starkare motståndare. Han vande sig vid att höra dånet från läktarna där man skanderade hans namn: Dieego! Dieego! Dieego!

Ett av de mest oförglömliga ögonblicken i hans karriär – det finns en hel del – är förstås det mål han gjorde 1986 med hjälp av ingen mindre än Gud själv. Jo, han sa så, El Diego: det var “la mano de Dios”, Guds hand, som såg till att bollen gick in i nätet i kvartsfinal mot England i VM. Argentina tog guldet den gången, mycket tack vare Maradona.

När tiden som spelare var över blev livet ganska besvärligt för den nyss så store Hjälten. Krångel i äktenskapet med ungdomskärleken Claudia, skilsmässa, flera damer, droger, för mycket alkohol. Han reste till Kuba för att få hjälp med sitt missbruk och påstod att det fungerade. Minst tre barn alstrade han i alla fall där, två döttrar hade han redan i Buenos Aires. Enligt argentinsk press kan fler arvingar nu väntas dyka upp.

Så småningom startade Diego en ny bana, denna gång som fotbollstränare. På vägen har han också hunnit med att vara programledare i tv, hans liv har blivit långfilm och i tidningen Clarín brukade den underbara seriefiguren Clemente kommentera Diegos liv och leverne. Och naturligtvis har en rad böcker getts ut med Maradona som författare, även om knappast någon tror att han skrivit dem.

Meningarna om Maradona utanför fotbollsplanen har varit många. Inte sällan har han kallats både korkad och elak. Men hans klassresa var ändå imponerande. Den startade i Buenos Aires slum, tog vägen via landslaget i fotboll (som är en nationell angelägenhet av högsta grad), förde honom till Spanien och Italien och stora pengar, innan han sen vände hem igen. Då hade han också kallats “världens genom tiderna bästa fotbollsspelare”. Möjligen får han behålla den titeln. 

Nu blir det tre sorgedagar i Argentina för att hedra Maradona, det har landets president beslutat. Ingen lär protestera. I samband med 60-årsdagen i oktober intervjuades han, för sista gången skulle det visa sig, och försäkrade då att han var glad och nöjd med sitt liv, att han fått ut mer än han någonsin hade kunnat drömma om. 

-Fotbollen har gett mig allt, ibland har jag undrat om jag skulle få behålla folkets kärlek, trots att jag varit borta så mycket, men det tycker jag att jag har fått, sa han till Claríns reporter. Han passade också på att uttrycka sin oro över den pågående pandemin, som också drabbat hans släkt.

Ett hjärtstopp satte punkt för hans dramatiska liv, efter åtskilliga turer in och ut på sjukhus. Sällan passar väl orden “Vila i frid” bättre för en nyss avliden person vars hjältegloria hamnat lite på sned i livets stormar.