Jag tycker att jag är förtjänt av den lön jag hade som minister!

Den som till äventyrs vill bygga upp en förmögenhet bör däremot helst ägna sig åt annat eller vinna på nätpoker och trav. Då kan man bli miljonär och ”folkhjälte”. Få kritiserar sådana inkomster.

Fotbollsstjärnor tillåts också tjäna stora slantar, både på sin idrott och på reklam, utan att någon har negativa synpunkter på detta. Tvärtom!

      LÄS MER: Blod, svett och Zlatans fåfänga

Mediechefer har inte sällan gyllene avtal. Men detta brukar inte tas upp som jämförelse, ens i det egna organet, när politiker – aktiva eller avgångna – ska nagelfaras. Det är inte alltid ens möjligt att få fram uppgifterna. Tidningen Journalisten har emellanåt försökt.

Häromdagen gjorde en av våra kvällstidningar ett nummer av att jag som minister avvecklade inkomstgarantin för konstnärer, medan jag nu sex år senare har en statsrådspension. Jämförelsen haltar rejält. Jag ska här försöka förklara varför.

Alliansregeringen förlorade valet 2014 och jag blev ”arbetslös” efter åtta år som kultur- och idrottsminister. Det är riktigt att en avgången minister har rätt till full inkomstgaranti under ett år. Ett viktigt skäl till detta är att vi, inte minst av media, förväntas befinna oss i ”karantän” och inte söka nya jobb, åtminstone inte under det första året.

      LÄS MER: Vem öppnar dörren för en ex-politiker?

Själv har jag jobbat full tid sedan jag var 25 år, ofta mer än heltid. Men att vid 60 års ålder försöka komma tillbaka som journalist, vilket är mitt yrke, är omöjligt, alldeles särskilt för en politiker. Vi är ”smittade”.

Enligt de regler som riksdagen beslutat om har jag rätt till 50 % av lönen fram till fyllda 65, det vill säga i fyra år till. Men någon hög tjänstepension har inte heller jag, trots att jag yrkesarbetat hela mitt liv och varit heltidspolitiker i 12 år.

Enligt det orangea kuvertet får jag så småningom, efter fyra år som riksdagsledamot och åtta år som statsråd, en tjänstepension på 12 000 kr i månaden. Till detta kommer ATP och under drygt 25 år tidigare intjänad pension, men inte heller den är särskild hög.

      LÄS MER: Inte förrän år 2062 får kvinnor och män lika pensioner

Det är förvisso mer än den garantipension, som utgår till framför allt kvinnor som varit hemarbetande, men någon pension att bli avundsjuk borde det knappast vara.

Många har frågat mig om jag fått många jobberbjudanden efter att jag lämnade politiken. Men nej, det har jag faktiskt inte. Åldern är väl ett skäl. Jag har glädjande nog fått erbjudanden om ideell verksamhet och olika styrelseuppdrag, men inte som jag skulle kunna försörja mig på.

Så till jämförelsen med konstnärerna. Den inkomstgaranti för konstnärer och som för dem gällde livet ut (inte bara fram till 65 års ålder) avskaffades 2010, dock inte retroaktivt!

      LÄS MER: Att måla håller Gunnar vid liv

Hur hög var då denna garanti? Jo, en årlig minimi-inkomst på motsvarande fem basbelopp, idag cirka 225 000 kronor. Ett belopp som minskas om konstnären har andra inkomster.

Vid den tidpunkt då vi avskaffade denna garanti, omfattades cirka 130 författare, musiker och andra kulturpersoner. Fler var de inte. Men systemet var redan innan hårt kritiserat och ansågs orättfärdigt.

Däremot beslöts i takt med att medlen frigjordes, att de skulle omvandlas från att vara livslånga inkomster till att bli fleråriga stipendier för nyutbildade konstnärer, som ännu inte hunnit etablera sig.

Pengarna blev alltså kvar i kultursektorn och kommer idag allt fler konstnärer till del.

      LÄS MER: Frågan om vikten av konst är så eftersatt, och därmed så aktuell

Jag är glad över mina år i politiken, trots att de stundtals var oerhört krävande. Jag är också glad över allt vi i Alliansregeringen uträttade, inte minst på kulturområdet. Att vi också lyckades ge fler konstnärer, som verkar på en tuff marknad, möjlighet till långa arbetsstipendier ser jag som en extra framgång.