Jag vill ha min polis tillbaka!

Varje gång jag har kontakt med en polis idag så ger dom också ett proffsigt och kompetent intryck. Problemet är att jag så sällan ser en polis. Aldrig i Vännäsby! Möjligen ser jag en polisbil någon gång, men det är ovanligt. Frågan är om en polis är mindre viktig i Vännäsby idag jämfört med då jag var ung och vi var betydligt färre Vännäsbybor.

      LÄS MER: Sverker Olofsson: “Hur kan Vattenfall får fortsätta härja?”

Jag har tänkt mycket på det här, men hållit tillbaka mina funderingar eftersom jag vet att det alltid upplevs bakåtsträvande att påminna om hur det var förr. Ni känner säkert igen den känslan trots att vi alla vet att man måste känna sin historia för att kunna forma sin framtid.

Jag var i Banyuls sur Mer i södra Frankrike för ett tag sedan, och då dök polisman Andersson upp i tankarna igen. Jag såg ofta poliser som var ute och rörde sig i samhället. Oftast stod dom och pratade med någon. Någon hade skottsäker väst, andra inte. Alla hade batong, men ingen hade skjutvapen.

Jag gick in på Police Municipals poliskontor för att få veta. I Banyuls sur Mer finns drygt 4 300 invånare och för dom finns fyra lokalpoliser och två medhjälpare. Borgmästaren har bestämt att den lokala polisen inte skall bära vapen eftersom det inte ger ett vänskapligt intryck. Ambitionen är att ”känna alla” och som ett exempel är dom ofta med i skolornas bespisningslokal. Även den lokala polisen känner förstås av det nuvarande terrorhotet och det är förklaringen till varför dom inte hinner med stans drogproblem på det sätt som dom borde. Det är vad de säger.

      LÄS MER: Sverker Olofsson “Därför måste vi införa en riktigt hög sockerskatt”

Mitt intryck är att Police Municipal rycker ut först om det uppstår någon form av orolighet. Bedömer de att de inte klarar situationen begärs förstärkning av rikspolisen, Gendarmeriet, vilket är en mycket obehagligare historia med sin koppling till militären.

Jag menar inte alls att idealisera vare sig polisman Andersson eller den franska lokalpolisen, men visst måste det vara intressant att fundera kring hur långt från medborgaren polisen skall vara. Varför ser jag aldrig en polis i Vännäsby? Varför måste jag in i de stora städerna för att någon enstaka gång se en polis som är ute och går och pratar med folk. Varför måste en person i Västerbottens inland vänta i timmar innan en polis är på plats? Frånvaron skapar otrygghet och otrygghet skapar farliga samhällen.

Jag säger det en gång till: Varje gång jag kommit i kontakt med en polis har intrycket varit vänligt, effektivt och professionellt. Jag tror att vi har bra poliser, men en sämre polisorganisation. Polismyndigheten har drabbats av den centraliseringsvåg som rullar genom landet. Centralisering är svaret på allt och jag misstänker att det är med polisen på så många andra ställen. Man lyssnar inte på den kunskap och de erfarenheter som den egna personalen bär på.

Mer pengar och fler poliser är säkert bra, men hur har teoretikerna bakom den nya polisorganisationen tänkt kring förhållandet polis och medborgare? Hur återfår vi känslan av att polisen kommer när det behövs, att polisen bryr sig vid ett inbrott, och att tonåringen blir hemskjutsad när det går snett?

En effektiv och närvarande polis är en förutsättning för ett tryggt samhälle. Jag vill ha min polis tillbaka!