Läsarbrev: På en viss dag är du förbrukad och ska bort

Vill dela med mig några tankar om hur man bemöter ”äldre” i samhället. Vad är äldre?  Jo någon som uppnått en viss ålder.

Jag ringde igår till min bank och ställde frågor om Bank-ID och något mer.

Under samtalet säger jag att jag bara ska byta webbläsare. Jag får direkt kommentaren att jag måste vara något av ett tekniskt geni. Mitt svar var: Nej inte alls. Jo du, säger den unge mannen, de flesta i din ålder skulle inte klara det.

Ursäkta, vad menar du med det? Vad har min ålder med detta att göra?  Ålder för mig är bara en siffra. Åldern sitter i ditt hjärta och där kommer en hel del erfarenhet, som till exempel unga människor inte har och därför inte heller förstår, in i bilden. Därför tog jag illa upp av denna kommentar, måste jag erkänna.

Vid mitt samtal med den unge mannen på banken sa han till mig  att gamla personer som inte använder datorer är lata. Det blev ett långt samtal och jag upplyste honom om fakta, som jag inte tror han tog in.

Jag vill berätta om mina tankar, då jag går in på mitt bankkontor och ser hur de behandlar äldre människor. De äldre sitter där och får vänta ganska länge, vilket många knappt orkar. De får betala en ganska saftig avgift för att betala sina räkningar av sin lilla pension.  Är de sedan lite vilsna med papper, finns det ofta en kommentar till detta.  Något som är så onödigt. När ska vi få in den attityden,  att säga;  vänta lite, så skall jag hjälpa till?

LÄS MER: “Tekniken rusar och jag kommer aldrig ifatt”

Jag hör en del, när min dator strejkar och jag lånar bankens. Ibland mår jag illa av att se att det finns en andra klassens medborgare, de som inte har råd eller inte kan använda en dator. De här människorna har faktiskt blivit andra klassens medborgare och en del ångestkänslor finns förknippade med ett besök på bank har jag förstått.  Tänker på alla ensamma människor i vårt samhälle som ett vänligt bemötande skulle göra under för. Kanske är det här det enda mötet med en människa  den dagen.

Som pensionerad sjukhuspräst  gör det ont i hjärtat att höra detta.  För mig  är det en självklarhet att alla människor ska ha lika värde, men så är det ju inte. Vi har skapat en ny lägre klass på grund av ett tekniksamhället, där barn skolas in med denna teknik från ringa ålder och inte har en aning om hur det är att bli äldre och ta till sig denna kunskap på äldre dagar. Hur skulle de kunna det? De har precis börjat sin bana i livet. Ändå är äldre en grupp människor man bara kan avfärda, man agerar överlägset, utan att förstå att det är det man gör. De har lärt sig att bara unga räknas. Vad har vi för skola och samhälle som lär ut detta egentligen?

LÄS MER: “Digitalt utanförskap bland äldre är ett demokratiproblem”

Efter samtalet med banken måste jag erkänna att jag inte känner mig gammal, att jag gjort en prestation som läst in en utbildning online och blivit psycho-socio terapeut efter en tvåårig utbildning, med hårt tempo.  Jag måste också säga, att många i min egen ålder ifrågasatte vad jag höll på med. Du har ju jobbat färdigt var en ofta fälld kommentar. Tänk så hårt det sitter, att på en viss dag, när du fyller år, är du förbrukad och ska bort.

Inom mig har jag sagt, efter detta samtal, att jag inte alls arbetat färdigt. Jag har mycket att ge och denna utbildning gav mig mycket förståelse om hur vi människor fungerar och vilken attityd och grund vi har eller inte har i livet.

Jag är stolt över mina år men känner att jag inte tänker tiga still!

Därför är det med förvirring, frågor och ilska jag skall gå att rösta på en röra i vårt samhälle vi aldrig sett förut.

Lillemor Lundgren, sen 40-talist.

Komminster em.  i Stockholms  stift.