Bästa räkmackan gör man själv

Räkmackan kom till oss från Danmark med Öresundsfärjorna för över 100 år sen, berättar mathistorikern Edward Blom. I dag känns den väl nästan som en helsvensk företeelse. Räkmackerekordet har med all säkerhet hotell Gothia i Göteborg, som har serverat mellan två och tre miljoner sen man “uppfann” den 1977.

Men flygplatserna, med Arlanda i spetsen, ligger inte långt efter. Där är räkmackan lika vanlig som tax-freespriten. Och nästan lika dyr.

Att man firar räkmackans dag den 14 oktober är fullt rimligt, nu börjar räkorna bli som bäst. Sommarräkorna är nånting som fiskhandlarna säljer med en skammens rodnad. Men nu har de små läckerheterna rom i huvudet (våga inte säga att du inte äter den!) och är – oftast – stora och spänstiga.

Alla mackor som säljs i handeln är uppbyggda med burkräkor, små rackare som ligger i lake. I enstaka fall kan det vara frysta, skalade räkor.

Skillnaden kan vara himmelsvid mellan olika räksorter. Det finns hyggliga lakeräkor, fast ofta tycker jag att de är lite för hårdtuggade

Bäst är självklart att göra sin macka med färska räkor, om man får tag i bra såna. Lite pilligt att skala en större mängd, men vem har sagt att det ska vara enkelt?

Sen går åsikterna isär om det övriga pålägget. Själv vill jag ha mycket majonnäs, av en bra sort. Allra helst Rydbergs äkta (svår att få tag i numera) eller hemgjord.

Ägg är ett måste. Minst ett per macka. Ett salladsblad i botten likaså.

Sen behövs inte så mycket mer. En skruvad gurkskiva och en trött citronklyfta gör varken till eller från. Och en klick löjrom på toppen tillför heller ingenting, enligt min ringa åsikt. Spar den svindyra löjrommen till en smörstekt toast med crème fraiche och rödlök i stället!

Mörkt och grovt bröd, eller ljust? Rostat? Lika gott. Men danskarna är nog ganska rätt ute när de använder sitt mörka rågbröd. (Av vilket de svenska varianterna tyvärr ofta är alldeles för tjocka och mest innehåller frön som fastnar mellan tänderna).

På många kaféer gör räkmackorna på tekakor. Nej tack, säger jag.

Men var och en beställer eller gör förstås sin smörgås precis efter eget behag. Gissningsvis finns det räkmacketalibaner som har invändningar mot en hel del av ovanstående och inte tillåter några avvikelser…

Det är ok. Bara jag får äta min räkmacka precis som jag vill ha den.