Här är din krogguide till södra Gran Canaria!

OK, vi flyger inte i onödan numera, det är de flesta överens om. Och det här var första gången på flera år. Och väl på plats upptäckte vi att även om det är kris för miljön i världen, så är det tvärtom klackarna i taket på Gran Canarias turistkrogar. Köer och fullspikat nästan överallt.

Vi tar en rundvandring.

Vi har redan varit på toppkrogen Anno Domini, se förra krönikan. Där är det fullt kväll efter kväll. I dag startar vi på ett annat populärt ställe, rekommenderat av deckarstjärnan Mari Jungstedt: Samsara i centrala Meloneras. En fullständigt unik restaurang sett till inredningen. Där trängs hundratals, kanske tusen exotiska föremål från hela världen, samlade av ägaren Juan, staplade nästan på varann både inne och ute och belysta av färggranna spotljus. Även maten är speciell: mycket smakfull och serverad på enorma och vackert dekorerade tallrikar. Avsikten är att man ska dela. Vi åt bl.a. grillad anklever med äpple i en sås på dadellikör:

Smarrigt värre.

Samsara är inte billigt – nästan alla kanariekrogar har höjt priserna kraftigt – men naturligtvis inte så dyrt som i Sverige. Och billigare alternativ finns. I San Agustins shoppingcenter har det dykt upp en nykomling som heter 56 grader och drivs av en tidigare kock på La Aquarela, öns tjusigaste krog. Där åt jag kataifi prawns, panerade, kryddiga räkor, för 12 euro och sen en 100 grams oxfilé (100 gram räcker bra) med utsökt bearnaise och bra pommes frites för 15 euro. Allt mycket bra.

Vidare till nästa ställe! 50 meter från 56 grader ligger Piccola Italia, en gammal bekant som har fullsatt trots kraftigt höjda priser. Där har jag en favoriträtt, som jag försökt laga hemma utan framgång:

Trevlig fiskrätt. Och apropå firrar hade jag länge tänkt besöka södra öns äldsta restaurang, öppnad 1958 av den unga öbon Serafin. Hennes lilla krog liknade mest ett skjul på stranden på den tiden, och alla hotell som ligger där ovanför numera var inte ens påtänkta. I dag ligger Serafin omgiven av andra strandkrogar nere vid vattnet i Meloneras beach. Jag blev nyfiken när jag såg att den dubbelt så dyra grannkrogen CiaoCiao hade rätt mycket folk, medan Serafin mest stod tom. Kvällen jag gick dit var jag ensam gäst. Började med en draja som hälldes upp vid bordet.

-Säg stopp, sa kyparen.

Inte tusan sa jag stopp.

Så jag blev omedelbart på utmärkt humör och tyckte att den inledande avokadon med räkor var utsökt. Avokadorna som växer på Gran Canaria är f.ö. de bästa man kan hitta. Sen kom en oklanderlig dorada (plattfisk):

Ensam gäst alltså på denna hyggliga, historiska restaurang. Som ändå är mycket billigare än sina mer befolkade grannar.

I Arguineguin ligger en annan liten restaurang i mellanprisklassen, La Bahia del Pajar, inte så känd bland turister. Där åt vi ett fat med blandad grillad fisk:

Jag kan inte undanhålla er semesterns bästa förrätt, vackert serverad på Miss Asia i San Fernando: en tartar på lax och avokado. Kolla så läckert:

Den särklassigt bästa varmrätten på Miss Asia är deras crispy chicken, den får du inte missa om du kommer till Gran Canaria.

Den som gör det kan också gärna ta en kaffetår på Café Suecia i San Agustin. Till fikat kan man då få se Östersunds gamle krogkung Kjell Andersson återuppliva Elvis Presley inför en hänförd publik:

PS: Gruppen “Restauranger i San Agustin och Playa del Ingles” är en grupp på Facebook, skapad av Lotta Holmgren, där finns fler krogtips för den som är intresserad.