Ulf Elfving: Äntligen Paris!

På äldre dar blir man nostalgisk. Så här ska inte letas efter nya, djärva, hajpade och trendiga ställen – nä, jag känner för att fira återkomsten till Frankrikes huvudstad med gamla, säkra nummer: klassiska krogar, gärna en liten bistro med spetsgardiner, rutiga eller vita dukar, speglar och vackra ornament. Och en meny med älskade favoriter som ostron, löksoppa, boeuf bourgignon, hemlagad pommes frites, mogna ostar och romdränkt sockerkaka (baba au rhum).

Ett par helt underbara såna ställen, på anonyma smågator, kommer vi till i nästa blogginlägg, men vi börjar på en älskad matfestival i Montmartre!

Den äger rum första eller andra helgen i oktober varje år och är ett eldorado för matvänner. Egentligen är det en fest för att fira att årets skörd från vingården uppe på montmartrekullen är klar: Fête des vendanges. Den pågår i fyra dagar, och festyran är total. Den kulminerar i en jättelik parad med maskerade figurer, orkestrar, akrobater och trollkarlar genom de urgamla och historiefyllda gränderna. Men roligast för oss matvrak är det enorma utbudet av råvaror och produkter från hela Frankrike som bullas upp längs de legendariska gatorna som omger kyrkan Sacré Coeur och konstnärernas samlingsplats Place du Têrtre. Där finns pinfärska ostron, lokalproducerad anklever, ostar från små hantverksmejerier, hembakat bröd, skinkor från glada grisar, bröd från småbagerier och en enorm massa korvar. Och det är ostronodlaren, korvmakaren, mejeristen och bagaren själv som reser till Paris och stolt ställer ut sina produkter:

Outsinliga floder av viner kan man förstås också gotta sig i. Vi provade bl.a. Paris eget vin, från kullarna alldeles intill marknaden. Men det var en ganska sur historia. Bättre gillade jag det öl som lanserades som världens bästa bira:

Delirium alltså, med en rosa elefant på etiketten. Dock inte så psykosframkallande som reklamen hotar med.

Spännande grytor och ljuvliga ostron stötte man på överallt:

Till och med de berömda franska vitlökssniglarna kunde man äta sig mätt på om man ville:

Och gissa om vi provsmakade alla sorters korvar!

Efter ett lååångt frossande på matfestivalen var det nödvändigt att gå en vända runt Place du Têrtre och titta på konstnärerna och deras tavlor. Bara turister där, men vad gör det: det är historisk mark, där alla de stora stått och målat, som Picasso och Dali.

Till ett besök i Montmartre hör för min del också att sitta och ta en kaffe med calvados på den mer än 350-åriga restaurangen La Mère Catherine med utsikt över torget och målarna. Hela krogen är en orgie i parisromantik, men även om du kallar den turistfälla så kan det inte förnekas att den har riktigt hyggligt käk. Till fram för bara några år sen gjorde de egen pommes frites här, bara det.

Kunde stannat här uppe i Montmartre hur länge som helst. Men vi ska vidare – till några romantiska småkrogar och en – faktiskt – avspänd och kul lyxrestaurang. Resan fortsätter här på bloggen om ett par dagar!