Blir vansinnig av inbrottssäkra matförpackningar!

De små plastlocken till mjölk-, fil- och gräddpaketen var relativt lätta att skruva av och på förut. Nu har man – åtminstone Arla, jag har inte koll på alla – börjat med ett lock som inte kan tas av utan blir hängande i plasten. Följden blir ofta att vätskan skvimpar åt alla håll när man försöker hälla den ur ett paket som har locket dinglande bredvid själva öppningen.

Inget världsproblem kanske, men irriterande. Varför ändrar man på nånting som fungerade?

Ännu värre är metallock till glasburkar som inte går att skruva av utan att ta till våld, öppningsflikar till metallburkar – öl, läsk – som går av så att man får hacka hål i locket med en sax eller en kniv istället, för att inte tala om alla hermetiskt tillslutna livsmedelsförpackningar i plast som man tvingas brottas med i vad som känns som evigheter.

Dessutom kan man fråga om det behövs så vansinnigt mycket plast att packa in mat med.

Om man tittar utanför matvärlden, så har vi de där dunkarna med dubbla plastlock som exempelvis innehåller akrylatbensin, och som man först ska trycka ner samtidigt som man vrider locket åt “fel” håll för att sen vrida åt andra hållet tills det lossnar. Vilket det aldrig gör. Jag har tvingats ta fram tjocka skruvmejslar, sax och hammare för att, under utstötande av osande eder, försöka få hål på skiten.

Förmodligen är jag korkad. Men borde det inte finnas förpackningar även för såna personer?