Mitt stiliga (?) knäckebrödshus gick till final...

Ja, knäckebröd är ju en gudagåva till mänskligheten. Om inte annat fick man det klart för sig på knäckebrödsakademins årliga firande av knäckebrödets dag. Jag var där och blev snabbt förförd av hallelujastämningen, så till den grad att jag plötsligt fann mig ha ställt upp i en tävling om att bygga kvällens snyggaste knäckebrödshus.

Ja, ni vet, finaste pepparkakshuset tävlas det ju om i juletid, men nu skulle det byggas kåkar av hårdbröd. Och tro mig eller inte, min skapelse gick till final:

– Sparsmakad elegans, var det nån som sa och jag sträckte på mig.

Andras bidrag var mer pråliga, eller hur:

Men om man nu ska vara ärlig, så fanns det inget att göra åt det genialiska vinnarbidarget. “Klockrent”, sa en skön dam bredvid mig:

Nu var det föralldel en professionell bagare som skapat utedasset av knäckebröd. Men visst var det bidraget bäst.

På evenemanget hyllades knäckebrödet alltså i alla tonarter. Den legendariske journalisten Ulf Wickbom menade i ett spirituellt tal att knäckebrödet kommer att överleva oss alla:

– Knäckebrödet har ett bäst-före-datum: tidens ände!

Jag mötte också Ali Alabdallah, flykting från Syrien, som blivit så frälst av knäckebröd när han kom till Sverige och hamnade på Glava flyktingförläggning 2013 att han skrivit en bok om denna svenska delikatess:

Fick man smaka nånting då undrar den hungrige? Jovars, små bitar från ett urval av de större tillverkarnas bröd.

Vilket gav mersmak, såklart. Så nu, i nattens sena timme, avslutar jag med en ritual som är väldigt trivsam: en (tunn!) skiva knäckebröd med leverpastej. Plus en med ost. Och kanske… – nej förresten, alldeles säkert: en kall pilsner. Gonatt!