Värsta skräpgodiset – men tyvärr ganska gott…

Titta på bilden! Den här ”färska” finska marmeladen borde man inte rekommendera till någon, allra minst till barn. Den innehåller inte en enda ingrediens som kan räknas som naturlig, möjligen undantaget sockret. Som ju inte är så bra.

Det värsta är att den är riktigt god…

Och där den ligger, ofta på framträdande plats i affärerna, står man och slits mellan sundhet och dekadens, nyttighet och fördärv.

Kolla innehållsförteckningen: mest av allt är det socker, 76 gram (!) per 100. Sen kommer i tur och ordning glukossiprap, vatten, geleringsmedel, surhetsreglerande medel, aromer och fyra sorters färgämnen. Inte ett spår av frukt eller en enda vitamin eller något annat bra.

Rena kemikaliebomben alltså.

Vem sjutton äter sånt?

Svaret är dessvärre att det är jag. Inte så mycket, vill jag hävda, men ändå. Nån enstaka gång när djävulen vunnit en liten delseger i den ständiga inre kampen mot förståndet och godheten.

Men jag försöker alltid – som alla andra i min situation, jag tror att vi är ganska många, eller hur? – hitta ursäkter. Vilket inte bara behövs här, för tillfällena att synda är ju oändliga. Tänker att man måste få unna sig något lite mellan varven, att ingen människa mår bra av att vara hundraprocentigt sund, eller att man kan ta igen skadan nästa dag genom att äta tre äpplen i stället för snask eller att man inte kan leva hela livet utan att ha smakat förbjuden frukt, att måste prova på hur det egentligen känns att vara lite depraverad. Och så vidare.

Vad tycker du: ska man tillåta sig att bryta mot hälsoregler och förnuft någon gång då och då, medan man försöker leva vettigt mesta delen av tiden? Och hur dåligt samvete ska man ha för det?

Små snedsteg kanske kan göra livet skönare.

Om än också lite kortare.

Läs även: Ulf Elfving: Som jag har längtat efter den bästa potatisen! News55