News55

Marianne Rundström: Gör inte pensionsfrågan till en personfråga

Foto: Malin Hoelstad (SvD) / Anders Wiklund. SCANPIX. Bilden är ett montage.
News55
News55
Uppdaterad: 09 apr. 2024Publicerad: 31 okt. 2016

Journalisten Tomas Bresky tröttnade på att många framgångsrika seniorer inte vill gå i pension. Nu får han svar på tal i en replik av SVT:s Marianne Rundström som har skrivit boken "Passé - de ofrivilliga pensionärerna".

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Det har hänt mycket sen 1913 när pensionsgränsen bestämdes till 67. Snarast en revolution.

Medellivslängden har ökat med 25 år, hälsovinsterna är störst i just gruppen över 60 och är så stora att forskarna häpnar. Det handlar om t ex förbättrad lungfunktion, lägre blodtryck, vi hör och ser mycket bättre och klarar intelligenstester uppseendeväckande mycket bättre.

Lägg därtill att vi överlever svåra sjukdomar och alltså bara blir äldre och äldre. Det är förstås idel glädjande besked men samtidigt ett växande samhällsproblem eftersom färre måste försörja fler. Pengarna kommer helt enkelt inte att räcka till.

Mitt eget engagemang i frågan om hur länge vi måste jobba började just där. Det handlar om mina barnbarn och frågan om vilken välfärd de kan räkna med. Kommer de överhuvudtaget att få någon pension när de kommer så långt?

Sverige måste tänka om, precis som hela vår omvärld redan gjort. Alla våra nordiska grannländer har t ex höjt eller helt tagit bort den övre pensionsgränsen och gjort stora insatser för att få människor att orka och vilja jobba längre.

Att, som Tomas Bresky gör, försöka individualisera frågan är att trivialisera ett mycket allvarligt samhällsproblem. Det handlar inte om gnäll utan om hur pengarna ska räcka till fortsatt välfärd även för kommande generationer.

Visst vill jag gärna jobba vidare men jag är en synnerligen privilegierad yrkesmänniska som har alla möjligheter att fortsätta även utanför min nuvarande arbetsplats. Det är verkligen inte synd om mig och det är också därför jag valt att skriva boken Passé – de ofrivilliga pensionärerna, med ett samhällsperspektiv, i jämförelser med andra länder och möten med människor i alla typer av branscher. Alla vittnar de om samma sak – hur erfarenhet och kunskap undervärderas och om ett åldersnojigt Sverige, där viljan att ta till vara erfarenhetsskatten lyser med sin frånvaro. Bresky har en poäng i att ett system, med mentorer där kunskap kan överföras till nya generationer, skulle vara värdefullt.

Däremot har jag inte hittat någon forskning som visar på att en yngre kommer in om en äldre flyttar på sig. Snarare tvärtom. I länder där äldre jobbar längre kommer också fler unga in. Summan arbetstillfällen är ju inte konstant, hög produktivitet skapar ännu fler jobb, oavsett ålder.

ANNONS

Idealet måste vara en blandning där vi bedöms utifrån vad vi kan, inte utifrån födelseåret.

Pensionsutredningen har nyligen lagt sitt förslag om höjd pensionsålder. Deras slutsats är att de som nu pensioneras runt 65 är den sista generationen som kan sluta jobba vid den åldern. Vi närmar oss Fredrik Reinfeldts utsaga att vi måste ställa in oss på att jobba till 75. De som nu orkar och vill. Arbetslivet är inte rättvist och sliter ner många tidigt. Därför måste också arbetsmiljön förbättras radikalt. Det handlar om stora ansträngningar på många plan för att ett längre arbetsliv ska bli möjligt. Men det är nödvändigt. Det handlar inte om enskilda individer och gnäll.

Marianne Rundström

Författare och programledare

Läs mer från News55 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS