Expert: Prylar planeras gå sönder

Alla vet om det, men ingen vill prata om det.

Mobiljätten Apple stäms i både USA och Frankrike för att ha förkortat livslängden på sina telefoner.

Faktum är att det de anklagas för – planerat åldrande – är vanligt förekommande, säger Mattias Lindahl, professor i industriell miljöteknik vid Linköpings universitet.

Vi har blivit vana vid det och reflekterar inte så mycket över att produkter inte håller så länge som de skulle kunna göra. Vi tänker att det är ganska naturligt att en mobil håller i två-tre år, men det finns ingen naturlag som säger att det ska vara så.

Ansågs driva ekonomin

Konsumtionen har sedan industrialiseringen ansetts vara drivande i ekonomin och hålla arbetslösheten stången.

Ett välkänt exempel på försök att öka konsumtionen är när glödlampsleverantörer gick samman i en kartell på 1920-talet för att aktivt korta livslängden på glödlampor.

Den rosa elefanten i rummet är att konsumtionen är något som samhället de senaste hundra åren sett som positivt, det har gjort att fabrikerna hållits igång, säger Mattias Lindahl.

Enligt honom tillverkar företag inom elektronik- och bilbranscherna produkter med en viss livslängd, eller så att de ska behöva ses över med jämna mellanrum.

Många gånger göms det i begrepp som “kvalitet”, att det bör hålla en viss tid. Man försöker omvandla det till något positivt.

Började på nätet

Apple-skandalen hade sin upprinnelse på olika nätforum, där saken diskuterades och testades. Där visade de det som många misstänkt – att Iphone-telefonerna blev långsammare efter uppdateringar.

Apple bad om ursäkt, men hävdade att de “kapat topparna” i processhastigheten för att undvika att telefoner skulle bli för långsamma eller stänga av sig själva.

Vi har ny teknik och har lättare att få tag i information och skulle kunna ställa mer krav. Det blir svårare att gömma sig som leverantör, säger Mattias Lindahl.

I somras godkände EU-parlamentet med överväldigande majoritet ett betänkande där de vill se konkreta åtgärder mot planerat åldrande. De ser det som ett “slöseri med pengar, energi och resurser” och vill ha miniminivåer för livslängd på produkter inom unionen.

“Se livscykelkostnaden”

Men det är också upp till företagens kunder att tänka om, säger Lindahl, och lyfter ett exempel: Om man frågar någon vad dennes bil kostar så säger personen ofta inköpspriset, utan att räkna in underhåll, bensin, försäkring, med mera.

Vi kunder är så dåliga på att tänka i livscykelkostnader. Vad är den totala potentiella kostnaden per kilometer?