Läsarbrev: Skattesystemet avfolkar landsbygden

Lilla tullen infördes 1622 och skulle erläggas vid stadsporten för alla varor som fraktades in i städerna eller till marknadsplatserna. Samtidigt totalförbjöds köp på landsbygden. Dessa tullar slopades först år 1810. Tullarna var på sitt sätt ärliga och för alla en väl synlig beskattning. Dagens svenska skattesystem ger liknande effekter fast mycket mer i det fördolda med finurlig så kallad transparens.

Vi har skatter som tillfaller kommuner, landsting, staten och så sköter skatteverket skatteuppbörden till kyrkan från dess medlemmar.

Avfolkad landsbygd

Det är endast ca 32% av inkomstskatten som tillfaller kommunerna och den s.k. fastighetsavgiften resten hamnar i statsbudgeten. Alltså moms, bolags-, reavinst-, sprit-, väg-, energi- med flera skatter hamnar i statsbudgeten. Vad blir då konsekvensen av allt detta för en alltmer avfolkad landsbygd?

Säg att en familj bestämmer sig för att flytta från landsbygden till Stockholm men behåller sin bostad (sommarbostad) eller gård (sommartorp med markerna utarrenderade).

Deras kommunalskatter hamnar i Stockholm så även fastighetsavgiften eftersom de är mantalsskrivna där. Det blir alltså bara smulor kvar till landsbygden i form av det s.k. statliga skatteutjämningsbidraget som kommunerna får buga och tacka för. Landstingskommuner jobbar också idogt på att koncentrera sin verksamhet till storstäder egendomligt nog.

Skogarna, vattenkraften, vindenergin, och t.o.m. allmänna kommunikationer ägs av bolag med säten i Stockholm och andra större städer och de skatter bolagen genererar hamnar i statskassan och kommunalskatten där personalen är skrivna, oftast i städerna.

Om fattiga kommuner som exempelvis Ragunda, Bjurholm, Jokkmokk och Gullspång skulle få del av skatterna från avkastningen av el och skogsprodukter skulle de vara att likna vid små Monaco ekonomiskt sett. Denna resursdränering drabbar minst ca 240 av landets 290 kommuner i varierande grad. Allt till storstädernas fördel. Samhällsekonomiskt sett leder det i många fall till felinvesteringar i form av trängsel, kommunikationsproblem, dyrare boende, dåliga bostadsmiljöer för många barn och vuxna o.s.v.

“På landsbygdens bekostnad”

Svaret på frågan ”Vill politikerna decentralisering” blir att några kanske vill men kan inte i en demokrati där folket (väljarkåren) flyttat dit pengarna/resurserna styrts. Detta är att liknas vid ett självspelande piano som inte slutar spela förrän landsbygden är tömd på folk.

F.d. statsminister Hjalmar Branting (s) lär i ett tal har sagt att: ”Våra städer skall byggas på landsbygdens bekostnad”.

Detta har pågått så länge att landsbygdskommunernas folkminskning numera till dels beror på att där är landsbygdsbefolkningens ålderspyramid upp och nedvänd med konsekvens att det hålls många fler begravningar än dop varje år.

Att städernas privilegierade skulle avstå sina privilegier till förmån för en fungerande landsbygd och låta den behålla de resurser den presterar med hjälp av ett rättvist skattesystem är inte troligt men nödvändigt. Väljare på landsbygden kommer att vara i minoritet i överskådlig tid. Staten kommer att fortsätta med olika politiska påfund såsom villkorade och styrda ekonomiska bidrag till landsbygdens utveckling. Dessa styrningar fungerar ofta dåligt och gynnar inte ändamålet.

Den som försöker åskådliggöra nutidens dolda tullmurar mellan stad och landsbygd.

Stig-Evert Johansson