Så blir vi känsligare med åren

Idag klarar jag knappt ens att läsa en roman där huvudpersonen blir hotad och något barn far illa. Helst skulle jag bara vilja se sockersöta feelgood-filmer och läsa smäktande prinsessromaner av Barbara Cartland.

Det gör jag förstås inte (man är ju lite kultursnobb) men faktum är att min växande känslighet även förvånar mig själv. Maken är likadan, men han får ju utlopp för sin ångest genom att se favoritlaget spela fotboll och hockey. Det går inte alltid bra…

Kan det vara åldern? Jag har nyss fyllt 65. Den pågående pandemin? Vaccinet verkar dröja. Mina barnbarn?  Allt möjligt hemskt kan hända. Klimatet? Efterlängtade vita vintrar blir sällsynta.

Livet borde ha härdat mig, gjort mig mindre känslig, inte mer. Jag har haft personliga kriser och tuffa jobb. Ändå…

I morgonbladet läste jag om en hårdhudad man, tidigare militär, som fått kontakt med sina känslor på gamla dar och förvånad upptäckt att han kan sitta och gråta till filmerna om hunden Lassie. Det där känns bekant. 

Vill jag då att allt ska vara nedtonat, vänligt, överslätande? Nej, för fan. Men med åren har jag fått kontakt med barnet inom mig. Inte bara med gråtmildheten, utan även ilskan. Ni vet, när man som 5-åring kunde bli oresonligt arg över att inte få mer tårta eller inte få gå till lekskolan (på 50-talet fanns inte daghem) i finaste söndagsstassen. Det är så skönt att också få bli riktigt, riktigt arg.

Finns det någon förklaring till allt detta? Jag letar i bokhyllan. Nej, där fanns inget som gav svar. Amatörterapeuten i mig säger att kroppen reagerar med smärta när känslolivet blockeras. Du får ont i magen, axlarna, nacken, ryggen. 

Men allt finns ju på ”nätet”, så – jodå – detta är helt normalt. I ett tidigt nummer av Hemmets Journal svarar leg psykologen Liv Svirsky en läsare som oroas över sin ökande känslighet: 

” Fysiologiskt närmar du dig en ålder då mycket händer med kroppen, förändringar som även påverkar psyket… Psykologiskt kan man tänka sig att du med ökad ålder vågar släppa fram känslor på ett annat sätt än när du var ung. Saker kan också ha kommit att få fler betydelser för dig med åren, vilket kan göra att de väcker starka minnen och därmed känslor till liv. Många blir mer lättrörda med åldern…”

Det känns skönt att vara HELT NORMAL. Häromdagen testade jag metoden att svara det ilsket skrikande 4-åriga barnbarnet på samma sätt. (Hon ville inte tvätta händerna före maten.) Jag vrålade rätt ut, jag också. 

Hon tystnade, tittade eftertänksamt på mig och log vänligt. Tog min hand och så gick vi tillsammans till matbordet. Två barn som möttes på samma nivå.